LYSSNA: Moto Boy – ”Vi kör tills vi dör”

Anammar både det svenska språket och ett mörker.

Oskar Humlebo, mer känd som Moto Boy, har hittat flera kreativa och innovativa sätt att hålla sig inflytelserik inom den svenska musikscenen på sistone. Tillsammans med Nina Persson och bob hunds Thomas Öberg arbetade han med kabaréprojektet Medborgarbandet förra året, medan han firade tioårsjubileumet för sin självbetitlade debutskiva (som fortfarande tenderar att inspirera nya band).

Ytterligare ett äss i Humlebos ärm har under 2019 varit att testa sina låtskrivarvingar i den svenska atmosfären, som hittills är en outforskad del av karriären inom Moto Boy-monikern. Redan på de första singlarna Du och jag och Min stora kärlek gick det att ana stordåd, men Vi kör tills vi dör är någonting långt utöver det vanliga. Det finns ett så förkrossande mörker i den avskalade syntpopballaden – de vackert glittrande melodierna kastar en dyster och tung skugga över låten, och det klär honom väl. Det är snarlikt det storslagna-och-pompösa-men-ändå-fragila-popfacket som Jonathan Johansson arbetade med under Klagomuren, men ändå med sina egna Moto Boy-rötter i välbehåll. När den elegant skrivna ackordföljden i Vi kör tills vi dörs sista refräng ringt ut är det inte med överraskning att kvalitén är så pass hög oavsett vilket språk han tacklar utan varför han inte gjort detta val tidigare, med tanke på vilken succé det faktiskt är.

Humlebo hälsar även med en kommentar:

”När jag väl öppnade den dörren så var det som om jag hittat en hel våning full av nya rum, jag hittar låt på låt och allt känns intressant och eggande, lite som när jag gjorde min första skiva. Jag tror alla erfarenheter senaste åren, The feeling of going, Vinnaren tar allt – Medborgarbandet, skivorna i Berlin, turnerandet med Moto Boy och The Cardigans, alla samarbeten med Hans Ek och alla Sveriges symfoniorkestrar, allt hittar helt plötsligt uttryck i musiken genom språkbytet. Den kanske största överraskningen har varit hur mycket det påverkar mitt sätt att sjunga och skriva, helt plötsligt tar jag ut svängar och höga tonarter på ett nytt vis, allt känns nytt och vasst. Det är som om språkbytet gjort mig helt orädd och jävligt hungrig på nytt!”