Ny musik
LYSSNA: School of Seven Bells – ”I Got Knocked Down (But I’ll Get Up)” (Joey Ramone cover)
Publicerad: 25 juni 2014 av David Winsnes
School of Seven Bells delar med sig av Benjamin Curtis sista låt.
Joey Ramones debutalbum som soloartist gavs ut postumt i februari 2002. Ramone avled i april året innan, av cancer i lymfkörtlarna. Ramones-sångaren trodde aldrig att han skulle dö, vägrade bland annat att bli matad med slangar på grund av rädslan av att det skulle skada hans stämband, och med på det alster som fick titeln Don’t Worry About Me fanns låten I Got Knocked Down (But I’ll Get Up). Joey sjunger om att vilja ha ett liv men begränsas av sjukhussängen, om droger och frustration men framför allt upprepar han den parentesen i titeln som ett beslutsamt mantra.
Joey lyckades länge resa sig över sin sjukdom och kämpade mot den under sju års tid men lyckades aldrig besegra den. I efterhand gör det den motiverade raden till den sorgligaste av dem alla.
Den 29 december förra året förlorade Benjamin Curtis sin fight mot samma typ av aggressiva cancer. Det sista meddelandet han lämnade via bandets Facebooksida postades i augusti samma år, där han berättade att han väntade på en benmärgstransplantation. Texten avslutades med orden: ”In the meantime, please know that life is amazing, and I don’t plan on going anywhere anytime soon. You are all beautiful. You are all loved.”
Benjamin var en av två medlemmar i det Brooklyn-baserade shoegaze-/synthpop-bandet School of Seven Bells, vilka släppte tre skivor mellan 2008 och 2012. Under tiden på sjukhuset arbetade han tillsammans med bandmedlemmen Alejandra Dehaza på en tolkning av I Got Knocked Down (But I’ll Get Up). Sammanhanget den nu presenteras i är plågsamt likt det originalversionen föddes ur. Benjamin kunde inte heller besegra sjukdomen men den hindrade honom inte från att dela med sig av sin talang. Olikt Joey sjunger han inte själv orden, det gör Alejandra, men de ivrigt framåtforsande syntharna är en signatur nog så tydlig.
Det låter inte som att han sitter i ett sterilt rum i väntan på att försvinna. Det låter mer som om han flyr lokalen, styr ett rymdskepp mot nya äventyr, nya rum, nya upplevelser. Vi får hoppas att det också blev så.
”It was a very spontaneous decision to record this track. Benjamin had been talking about the song a lot, and then he just decided he was going to do it. We couldn’t record vocals in the hospital, so he actually face-timed with me and his brother while we recorded vocals in the studio. He spearheaded the whole thing on face time, would even tell us which knobs to turn and listen to levels etc. We’d even see nurses in the background from time to time! It was really amazing. But that was Benjamin, and producing was what he did. It was therapeutic and took his mind off being really sick. This song was really important to him and I’m happy we were able to record it.”
– Alejandra Deheza