LYSSNA: Stilla ilska – ”Två ballader till minnet av en kamrat” (EP)

Stilla ilska tonsätter sin bortgångna väns dikter på debut-EP:n.

Jag stod bredvid när han fick samtalet om att en vän hade gått bort för ett år sedan. Jag känner inte Lukas väl men vi har sedan tidigare gemensamma vänner och vi har lärt känna varandra eftersom jag skrivit om så många av hans band. Vare sig han gjort skrikit i Trachimbrod, skrivit komplicerade poplåtar med I Love Your Liftestyle, manglat shoegaze som Monster Trucks eller bjudit in mörkret i Nionde Plågan har jag alltid tyckt väldigt mycket om det. Han och hans ofta olika men ibland samma bandkamrater får inte mycket uppmärksamhet utanför DIY-media, den skaver väl för mycket, anpassar sig inte direkt, men vi gillar dem och det hade lett till att vi stod och pratade inför Slowdives spelning på Primavera.

Stilla ilskas två första låtar cirkulerar kring deras vän som tog sitt liv på den dagen för ett år sedan. Tankefragment som får ett rum att vistas i. Färger och Minnen är hans egna ord, två dikter som duon Patrik Stacke och Lukas Feurst gjort till musik. Dan Berglund-parafraseringen Två ballader till minnet av en kamrat är tillägnad sin textförfattare och det är två värdiga, blekta fotografier av någonting som upphört.

Färger låter som en skolavslutningslåt spelad i ultrarapid, som om Mark Linkous sett blomstertiden komma och sedan vissna: ”Som färger lever vi i varann / Jag vandrar mot den som är din / Min färg är din för du känner den / Att vi har varsin har sitt skäl”. Det finns ett tillbakahållet vemod som gör att visan lägger sig under skinnet i första versen och stannar där. På efterföljande duetten Minnen, som är en tyngre, mindre romantisk och mer direkt sång, får Feurst sällskap av Moa Sewerin. Båda spåren är svåra att lyssna på, som om man egentligen inte får, men oj så vackra. De lär vara till hjälp, kanske främst vara små minnesbilder, för många som fick det där samtalet. För andra också, helt säkert.

Text, Färger:
Som färger lever vi i varann
Jag vandrar mot den som är din
Min färg är din för du känner den
Att vi har varsin har sitt skäl

Så därför bär jag din när jag fryser
För stjärnornas hjälp är att de lyser

Varje gång jag brottas
Med stjärnornas larm
Så minns jag de gånger
Du färgat mig varm

Text, Minnen:
Finare minnen som sviker
Sena kvällar
Arg på inget
Demoner som skrattar

Tidsbundna stunder som skriker
Sena mornar
Arg för inget
Och änglar som skrattar

Ensam är sällsam
Med lungorna fyllda
Älskad är ingen
Som mig av mig själv

Sällsam är ensam
Med tankarna fyllda
Älskad är ingen
Och allra minst jag