Denna sommar har Mac DeMarco släppt nytt mer ofta än sällan. Åttonde juli gav han ut Some Other Ones, en samling instrumentala spår som lades upp för gratis nedladdning på hans Bandcamp, och nu i dagarna är det dags för hemmainspelade mini-LP:n Another Ones officiella release.
Vad gäller sound har inte mycket förändrats sedan Salad Days – det är fortfarande simpelt, medryckande och klockrent. Precis som vanligt är det sköna basslingor, drömmiga syntar och ettriga gitarrslingor som tillsammans med DeMarcos okonstlade sång väcker lyssnarens beundran och diggreflexer. Skiftningen ligger i stället i tematiken: av plattans åtta spår handlar alla, förutom instrumentala My House by the Water, om kärlek. DeMarcos nya favoritord verkar vara ”heart”, gitarrslingorna osar av förälskelsehormoner och aldrig har pronomina ”her” och ”she” använts så flitigt. Helt nytt är det förstås inte – Still Together och Let My Baby Stay från 2 respektive Salad Days är båda exempel på förträffliga kärlekslåtar, men Another One är, till skillnad från tidigare DeMarco-album, en renodlad kärleksplatta. Det handlar inte längre om några få spår, här snackar vi hundraprocentig hängivelse.
Majoriteten av låtarna har dessutom en minst sagt melankolisk touch. Bland låttexterna återfinns hjärtskärande fraser som ”Her heart belongs to another / And no other heart will do”, och min första tanke blir således att detta är ett break up-album i stil med Bob Dylans Blood on the Tracks. I syfte att bekräfta denna teori vänder jag mig till trotjänaren internet. Googlar. Hamnar i kommentarsfältet på Reddit. Stalkar flickvännen (?) Kiera McNallys Instagramkonto. Där får jag äntligen napp: en bild på när hon håller hand med Macs fot! Det ultimata beviset på pågående tvåsamhet. DeMarco verkar alltså inte genomlida en svår separation, vilket förvisso är kul för honom, men hans brist på hjärtesorg har förödande konsekvenser för den som försöker tolka Another One. Vad som först verkade vara DeMarcos mest personliga och intima album någonsin, blir plötsligt något helt annat. Ett prank? En parodi på allt vad kärleksplattor heter? Det är trots allt Mac DeMarco vi pratar om, mannen vars konserter ofta utmynnar i flummigt kaos och vars vokabulär till 50% tycks bestå av ”ass” – att göra en skämtplatta vore för honom långt ifrån omöjligt.
För varje genomlyssning växer dock Another One och plattan framträder också i än nyare, klarare dager. Förvåningen har lagt sig. Visst får Mac DeMarco göra ett helt album om kärlek. Utan att ha blivit dumpad, utan att det är på skämt. Vi möter en mognare, mer eftertänksam Mac. Ja, det är ovant. Ja, till en början känns det konstigt, nästan fel – men det visar sig vara väldigt svårt att inte tycka om hans nya, mer seriösa jag, detta alter ego som kan sätta ord på varenda sinnesrörelse förknippad med förälskelse. Svartsjuk? Mac vet hur det känns. Bättre matchning för tjejen än hennes nuvarande partner? Mac har varit där. I ett lyckligt förhållande? Mac också.
Another One är fortfarande ett smått opersonligt album, men inte på grund av att allt är falskt och bedrägeri – tvärt om upplevs det ofta som väldigt ärligt – utan eftersom det är så generellt. Igenkänningsfaktorn är skyhög för alla som någon gång har varit kära. Och kanske är det detta som får ses som den stora utvecklingen vad gäller Mac DeMarco och hans låtskrivande: hans musik blir mer lättillgänglig, en aning mindre knasig. Fler kan relatera. Bedriften ligger i att detta inte sker på bekostnad av hans autencitet: likt Another Ones avslutande 20 sekunder bekräftar, är Mac fortfarande Mac. Och tur är väl det.
Another One släpps 7 augusti på Captured Tracks.