Marina and the Diamonds, lyfter till slut
Warning: Undefined array key 1 in /customers/b/3/5/festivalrykten.se/httpd.www/wp-content/themes/svk-festivalrykten/single.php on line 65

Marina and the Diamonds

Hultsfredsfestivalen 

Betyg:7/10

Parallellt med viljan till autenticitet i musiken finns också de artister som bygger upp sig själva som ett koncept. Man förvandlar sin artistpersona till något som radikalt skiljer sig från det egna jaget och ett eget universum skapas kring hen. Exemplen är oftast uppenbara som Lady Gaga, Nicki Minaj och även Grimes i viss mån. Kanye West skulle också kunna klassas som en sådan artist. Hur långt man väljer att ta skådespelet och skapandet av sig själv på scen varierar uppenbarligen, likaså kvaliteten på genomförandet. Marina Lambrini Diamandis är precis en sådan artist, speciellt på den andra skivan Electra Heart. Beaten är hårdare, texterna mörkare om än med humor. Det är också framförallt från den andra skivan som man spelar låtar ifrån. Hollywood och I am not a robot är självklara men annars är det Bubblegum Bitch, Starring Role och Lies som bäst beskriver spelningen. Låtar som inte riktigt har den energi som krävs. Ibland ligger kompet på gränsen till tråkigt dansbandslunk.

Och jag tror mycket av den tröga starten beror just på att Marina inte går in i rollen som just sig själv, sig själv som animeprinsessan vi lärt känna. Det är först under ett klädbyte och ett mörkt stickig intro till Radioactive byggs upp som saker börjar hända. Man kommer över en tröskel och de sista låtarna är ren urladdning, både för publiken och för bandet. Då lyfts händerna och den dans som hållits inne kommer genast ut.

Foto: Filip Mijatovic