Mary Margaret O’Hara
Le Guess Who?, 12/11 – 2017

Mary Margaret O’Hara släppte bara ett album 1988, och de flesta har nog ingen aning om vad hon gjort sedan dess. De flesta föreställer sig förmodligen att tiden stått stilla och att Miss America, som albumet heter, kommer framföras i sin helhet på TivoliVredenburgs stora scen. Alla sådana förväntningar grusas tidigt. Hela konserten består av improviserad, sparsmakad musik där O’Hara mentalt befinner sig i totalt friformat. Hon är vald till festivalen av Perfume Genius, vars namn dyker upp såväl i mellansnacket som i de improviserade låttexterna.

Kvällens spelning är premiären för hennes nya musikkollektiv. Med sig har hon en cellist, en person som alternerar mellan piano och gitarr och hennes egen bror som exklusivt ”spelar” ballong. Alltså, ”pruttar” och ylar med ballonger, skapar gnidande ljud och smäller dem. Ett av ballongsolona får stående ovationer när han lyckas spela sånär i rätt tonart. Ifall det är åratal av övning som ligger eller inte går det bara att spekulera i.

Resten av instrumenten hanteras lika okonventionellt – pianisten lutar sig in i flygeln som spelar harpa på strängarna, cellisten skapar lösa, abstrakta basgångar eller frammanar klunkande ljud, och O’Haras sång pendlar mellan traditionell, spoken word, atonalt gurglande och rena skrik. Gränsen mellan mellansnack, konsert och icke-konsert, musik och oljud finns inte. Det är puttrande och ömtåligt men hundra procent självsäkert på ett sätt som för tankarna till Tom Waits. Många lämnar lokalen i förvirring, men lika många går närmare scenen.

Det är ändå, trots hur det kanske framstår såhär i textform, stundtals förtrollande. Om John Maus hetsade upp publiken med sin hybris får O’Hara sin publik att slappna av med sin obrydda attityd och flummiga utläggningar om allt mellan himmel och jord. Det går så långt att hon blir inklappad till en bevisligen oplanerad encore med stampande fötter, hurravrål och applåder. I slutändan är det nog få av de kvarvarande i publiken som skulle byta kvällens upplevelse mot en traditionell genomgång av ett nästan 30 år gammalt album.