Live

Mästerligt, Jens Lekman
Warning: Undefined array key 1 in /customers/b/3/5/festivalrykten.se/httpd.www/wp-content/themes/svk-festivalrykten/single.php on line 65

Publicerad: 18 september 2012 av Johan Alm

Jens Lekman
Dramaten, Stockholm
Betyg: 9 /10

Jens Lekman har gång på gång, och då framförallt på senaste skivan I Know What Love Isn’t, visat att han är en låtskrivare och musiker av rang, med en unik insikt i den moderna människan. I Know What Love Isn’t släpptes tidigare i månaden till genomgående positiva recensioner och nu när Lekman startat sin turné ligger fokus självklart på det nya, men med en artist som Lekman kan även gamla fans vara lugna.

Måndagens konsert, enligt Lekman själv hans 498:e, tog plats på anrika Dramaten i Stockholm, en lokal som kan tyckas mer anpassad för storslagen opera än för någon uppvuxen i en förort till Göteborg men under konserten märks detta knappast av. Dramaten har en fantastisk akustik, och för någon som jag själv – som vanligen bevittnar liveband i lokaler med ljud under all kritik – är det ett sant nöje att ljudet i det närmaste är utmärkt. Trots det blir Dramaten något av ett problem då Lekman säkerligen skulle fått mer gensvar ur en publik som inte satt i en ståtlig gammal 1700-talsteater.

Som på I Know What Love Isn’t, och merparten av Lekmans utgivna verk, ligger konsertens fokus på kärlek och relationer, lycka och sorg, krossade hjärtan och att krossa hjärtan. Det innebär dock inte att det är en nedstämd affär, utan snarare visar Lekman hur alla våra upplevelser är en del av livet oavsett hur jobbigt saker kan verka. Lekman har framförallt en fantastisk berättargåva, ett öga för det lilla i det stora, och det är just detta som får hans texter och musik att ge ett sådant känslomässigt genomslag. Denna överför Lekman enkelt till en livekonsert och just de mycket personliga texterna och Lekmans framförande gör att hela konserten känns intim, trots att Dramaten tar in över 700 personer.

Lekman själv, klädd i keps och kostym, visade upp ett gott humör, med små humoristiska anekdoter, och rösten var i toppform. Så även hans fyramannaband bestående av en trumslagare, en bassist, en pianist och en keyboardist som, ibland tillsammans med förinspelad stråkmusik, gav musiken en fin inramning. Som bäst blev det dock när Lekman själv sjöng I Want A Pair Of Cowboy Boots i konsertens mittparti och på avslutande Every Little Hair Knows Your Name, där Lekmans röst och låtskrivande hamnar i klart fokus. Och det är just där Lekman är som bäst, när hans berättartalang och förmåga att förmedla känslor hamnar i fokus, och han verkligen visar att han är en av de absolut bästa vi har.