Mattias Alkberg – Anarkist

Mattias Alkberg – Anarkist

Betyg: 8/10

Bästa Spår: Helgen v.51

I all Maggio-hysteri där ingenting verkar vara mer fantastiskt är det oerhört befriande med människor som tar död på dessa illusioner. Idag är en sådan dag. Mattias Alkberg heter den skyldige. En rebell med ursprung från The Bear Quartet. I dessa tider är det precis vad vi behöver.

Då var politiska agenda sviker och Stefan Sundström flyttar till Norge står jag som ung och förvirrad kvar på perongen och letar efter någonstans att ta vägen. Alkberg kanske inte tar med mig hem och bjuder på varm choklad och havrekakor, men han serverar en syn på världen som många glömt bort. Som många gett upp. Som behövs oavsett var du står.

Men det finns också något alldagligt och skuttande över de tolv melodier som Anarkist består av. En känsla av att den inbitna norrlänningen också hittat någonting lättsamt och härligt att ägna sin tid åt. Att efter en givande sommar kunna ta allvars-dörren mot en uppvaknande höst full av frustration. Men i tankarna finns fortfarande den där unga sommaren som hela tiden blinkar i takt.

Allt detta stärks genom ett omslag med en aldrig tidigare skådad bakfull aura lika galen som Roky Erickson. Utan att ägna ett ögonblick åt verkligheten som utspelar sig bakom, men ändå med vetskapen om att allvarligheten lurar i bakhuvudet och att hösten precis som beräknat är på väg.

När hösten är här kommer Anarkist ha satt sig ordentligt och arbetat bort varenda spår av slöhet som försökt dröja sig kvar. För även om det finns tendenser till ett lite lättsammare sound hos Alkberg finns en knivskarp poetisk undran fortfarande kvar där. Och frågor som, vem är jag? och vad gör jag här? blir återigen relevanta. Identitetskris i form av den lite annorlunda duetten Helgen v.51. Och som om det inte räckte med Bob Hund-referenser så har Håll mig! samma härliga frenesi som skåningarna gjort sig kända för.

Anarkist är kanske höstens viktigaste skiva, ett uppvaknande för både dig och mig.