Det är långt ifrån 2011 års relativt finstämda Anarkist till den renodlade punken som Mattias Alkberg bjuder på med sitt senaste album Södra Sverige. Det är som ett vulkanutbrott där de politiska och aggressiva undertonerna som alltid funnits i den Luleåbaserade poeten och låtskrivarens musik får lov att bubbla upp till ytan på allvar, och visst är det här explosivt material. Uppståndelsen kring singelsläppet Nöff nöff har till och med förvånat Alkberg själv, som inte trodde att låten skulle få någon vidare spridning utanför Sveriges punkkretsar.
Men egentligen är det inte så märkligt. Alkberg har med sina kritikerrosade soloalbum fått en plats i mer finkulturella kretsar på sistone, frivilligt eller ofrivilligt. Vilket förmodligen är orsaken till att många av fansen som Alkberg vunnit på senare år nu inte vet vad de ska ta sig till med det betydligt rakare och mer brutala materialet på Södra Sverige. Kulturskribenten Fredrik Virtanen kallade Nöff nöff för ”en riktig skitlåt”, vilket Alkberg själv kommenterade med ”Det är ju för att han aldrig lyssnat på Black Flag”.
Det är svårt att påstå att det här är en skiva för alla, med textrader som verkligen smädar den svenska högern, män som grupp och Stockholm som stad. Å andra sidan så är detta element som varit mer eller mindre uppenbara i Alkbergs musik från början, de har bara blivit svårare att ignorera nu när de placerats i musikens förgrund.
Men all denna metadebatt om skivans vara eller inte vara riskerar att missa vad det här albumet egentligen är. Punkglädje. Ett genomgående starkt album, gasen i botten från första spåret till det sista. Södra Sverige är inget som kommer förändra punken som vi känner den eller så, men det är bra punk med allt vad det innebär. Snabbt, opolerat, lättillgängligt, ilsket och med elak humor som vapen. Den totala antitesen till de olika partiernas outhärdligt peppiga vallåtar. Texterna är förvisso inte särskilt subtila, men som Markus Krunegård någon gång uttryckte det, i det simpla och ogenomtänkta så döljer sig också det tänkvärda och ärliga.
Det kanske låter barnsligt, men jag tror att den här typen av befriande skit-i-allt-attityd är precis vad supervalåret 2014 behöver. Hata den eller älska den, för det är svårt att inte tycka någonting alls om Södra Sverige. Själv tycker jag väldigt mycket om den.