Maximalism/Minimalism. En balansgång.
Warning: Undefined array key 1 in /customers/b/3/5/festivalrykten.se/httpd.www/wp-content/themes/svk-festivalrykten/single.php on line 65

Rustie

Emmabodafestivalen

Betyg: 8/10

Maximalismen. Simon Reynolds skrev en aplång, och apbra, text om den för Pitchfork. Läs den här. Rustie var väl kanske inte först med att byta ut minimalismen mot sockertäckta dunderbeats. Men frontfiguren måste man väl ändå säga att han blivit.

Live är han en helt annan best. Överflödet skalas bort för att avslöja ett tungt fundament. Det är lite mer dansant än på skiva och när basen slår luften ur ens lungor blir ett så simpelt koncept som att stå still svårt.

Klockan är 18:00 när Rustie kliver på scen. Ungefär samtidigt har den fruktansvärda dödssolen börjat släppa sitt grepp om oss. En dance-off med musikkritiker och vanliga besökare bryter ut i publikhavet. Samtliga inblandade slutar inte innan svetten sköljer bort den smutshinnan som byggts upp under festivalens gång.

Personligen är jag inte så förtjust i pampigheten som totalt tog över på debutalbumet, Glass Swords, men jag förstår ju att det är en stor talang vi har att göra med. Jag brukar föredra den nakna skitigheten som gör sig påmind när man går den minimala vägen. Skitigheten fanns där när Rustie spelade på Emmabodafestivalen.