Miles Kane står på egna ben

Colour Of The Trap, Miles Kane

Betyg: 7/10

Det har vart uppskrivet och efterlängtat i brittiskt press och man har gång på gång frågat sig – Hur står sig Miles Kane på egna ben?

Svaret är precis som jag trott mig, Miles Kane har med sin debut colour of the trap gjort en kärleksblandning av indie, soul och pop.

Miles överraskar inget på sitt nya album utan håller sig som sagt till den brittiska soulaktiga indierocken som jag hade räknat med. Jag får sköna retro vibbar från 60, 70 och 80 – talets modsaktiga Storbritannien.

Detta är väldigt ”gulligt” och funkar bra rent allmänt också, det skulle i min mening funka bättre i Sverige än vad det troligtvis kommer att göra. I våra tider med en hunger för soulpop så skulle flera av låtarna på detta album göra sig bra för den stora massan och det kommersiella anser jag. Ett bra exempel tycker jag är låten Rearrenge, denna pärla ser jag som albumets mest starka och det känns som en låt som skulle kunna spelas på Rix Fm och vara älskad av alla.

Jag uppskattar produktionen av albumet, jag får en behaglig känsla och känner mig kärleksfull och mysig av att lyssna igenom det. Med stjärnproducenter som dan the automator blir det bra, så enkelt är det. Miles har alltså övervägande fått till ljudet och produktionen precis som jag ville och förvänta mig, förhoppningsvis som han tänkt sig med. Textmässigt är det helt okej, det är enkelt och popigt, ingen storslagen poesi, men det var inget jag bad om heller.

Jag skulle kunna räkna upp en hel del indierockare som gjort ett försök att stå på egna ben och där det inte blivit så bra som man kanske haft förhoppningar om, Miles visar att han klarar av det dock och jag skulle gärna se en fortsättning av honom som soloartist. Det är kanske inte lika bra och mäktigt som The Last Shadow Puppets, men jag tycker det är bättre än The Rascals.

Mina förhoppningar angående denna skönsjungande gentleman infrias, även om dom kanske inte var skyhöga. Jag tror albumet gör sig bäst en lugn söndagsmorgon tillsammans med någon man tycker om, ni borde absolut ge det en chans, gärna i kombinationen jag nyss nämnde. Miles Kanes finaste stund är inte här än, om ni frågar mig så vilar den i framtiden ett tag till.

Text: Martin Jansson