”Minnesbilden av en gladlynt sångerska med färgglada kläder känns mer och mer avlägsen.”

Miss Li, Beats & Bruises

Bästa spår: Forever Drunk

Betyg: 7/10

Den Miss Li som vi kände som den leende tjejen som glatt skuttade bakom sitt piano sjöng Oh Boy och Ba ba ba verkar till en början helt ha försvunnit på nya fullängdaren Beats & Bruises. Titlarna och det visuella är kanske lite väl uppenbart ”mörka”, men minnesbilden av en gladlynt sångerska med färgglada kläder känns mer och mer avlägsen. Linda Carlssons besked om den kroniska sjukdom hon har blivit diagnostiserad med har uppenbarligen, och förståeligt, tagit hårt både psykiskt och musikaliskt. Beats & Bruises har många nyanser, både soulpop, mörker, samt rockigt sväng på The Modern Family vars gitarriff lika gärna skulle ha kunna skrivits av Kaizers Orchestra.

Inledande är det kanske lite väl uppenbart mörkt. Albumtiteln Beats & Bruises vittnar om tragedi, depression och våld. Den följs upp av ett omslag där Miss Li, med svart kajal och klädd i nattsvart klänning, slår händerna för ansiktet. Låtarnas texter och titlar ger inte heller några direkta associationer till vackra sommarängar. Vi introduceras till Borlängetjejens förnyade sound redan i förstaspåret Devil’s Taken Her Man, som skiljer sig radikalt från Miss Lis tidigare verk. Ett intro med sörjande stråkar och en kuslig pianoslinga vittnar om kommande mörker, som späs på av Lindas ångestfyllda ”The devil has taken her man” samt dystert hummande i bakgrunden. Dock är förstalåten den klart mörkaste på plattan och den enda som kan jämföras med Anna Ternheim. I övrigt får Miss Li Beats & Bruises, trots tragiska teman, att låta fräscht och inte alls så genomgående svart som man först luras att tro. Albumet vittnar om musikalisk utveckling samtidigt som det sound som fick kritikerna på fall för knappt ett halvt decennium sedan har bibehållits. You Could Have It So Much Better (Without Me) är ett praktexempel på att popsvänget finns kvar, och My Man skulle lika gärna kunna varit med på Dancing The Whole Way Home. Ibland glänser det till lite extra, och skivans bästa spår, souliga Forever Drunk, är fem minuter ren njutning. Miss Li sjunger jazzigt och känslofyllt, och det svänger även instrumentalt med lätt distade gitarrer som lekfullt glider mellan tonerna.

Med Beats & Bruises berättar Miss Li att hon är tillbaka ur svackan och morfinberoendet. Det är vägen ur en svår depression, och förhoppningsvis har det hjälpt Linda Carlsson att få skriva av sin frustration och hjälplöshet i mörka texter. Musikaliskt håller den inledande till synes nattsvarta känslan inte riktigt i sig under hela skivan, vilket är på både gott och ont, då någon mer låt än den lysande Devil’s Taken Her Man på det temat hade varit att föredra.  Trots det gör Miss Li en riktigt bra uppföljare till 2009 års succé Dancing The Whole Way Home, och vi får hoppas att vi får se Borlänges bidrag till Sveriges indiepopscen på fler festivaler än Umeå Open i sommar.

Foto: Jeanette Andersson