Twin Peaks – modern retromusik

Slyngelrockarna Twin Peaks gjorde sig ett namn – eller något namn gjorde de sig ju inte, det existerade ju sedan tidigare – med sitt andra album Wild Onion. Med blicken kastad bakåt mot 70-talets finaste och mest omedelbara powerpop skapade Chicagobandet retromusik för nutiden, något som många misslyckas med. Förra året landade den minst lika bra tredjegiven Down in Heaven, och just nu befinner sig bandet på turné med nedslag på Pustervik i helgen. Vi tog tillfället i akt och mejlade över några frågor till bandets sångare och gitarrist Cadien Lake James.

Först måste jag ställa den uppenbara frågan – hur kommer det sig att ni döpte ert band efter en känd TV-serie?

– Vi döpte egentligen bandet efter en del av den kvinnliga anatomin… Nej, min brorsa kollade på Twin Peaks och rekommenderade det till mig. Jag smsade de andra i bandet, som då hette Friend, för att se om de gillade Twin Peaks mer och det gjorde de.

Om er musik var en karaktär i TV-serien Twin Peaks, vem skulle den vara? Jag har alltid tänkt att ni låter som James, kanske mer baserat på hans motorcykelhobby än personlighetsdragen.

– Bra val! Jag tror att vi skulle vara Mike the One Armed Man. Hans berättelse är mångbottnad.

Twin Peaks musik kan bäst beskrivas som retroinfluerad slyngelrock. I de skitiga ljudbilderna är det få element som för tankarna till landsbyggden, herrgårdar och vackra sjöar. Men skenet bedrar – Twin Peaks senaste album spelades inte in i en skitig källare i Chicago, utan i en herrgård på landet.

– Vi packade ett släp fullt av instrument och utrustning och åkte till en kompis herrgård. De flesta dagar vaknade jag, åkte ut med några av de som var med till ett vattenfall med källor och badade, kom hem och åt frukost, paddla kanot på sjön och sedan började vi spela in runt klockan tre på eftermiddagen.

Bandet är en kollaborativ historia på många sätt. Att bandet är bästa vänner hörs genomgående i de euforiska ljudbilderna, men att fyra utav fem medlemmar är låtskrivare kanske inte är lika uppenbart. En sådan konstellation brukar vara synonym med tjafs och bråk, men inte för Twin Peaks.

– Jag tror egentligen bara att det är en positiv grej. Det ger alla mindre press att behöva leverera hela tiden. Vi känner nog alla att det har varit en mycket större gåva än vad det har varit ett hinder.

På er nya platta känns ljudbilderna väldigt retro men samtidigt också moderna. Vad har ni för influenser?

– Vi lyssnar på mycket musik som gjordes mellan 1968 och 1977. Sedan är det även mitt humör, vänner och upplevelser, månen, solen och den kyliga vinden i Nebraska. Allt som oftast är det saker som får mig att känna mig ensam som inspirerar mest.

Spännande, men vad försökte ni kommunicera med den här plattan?

– Vi gillar inte att ha ett budskap eller konceptalbum. Vi försökte egentligen bara kommunicera känslor det inte går att sätta ord på. För mig handlar plattan om livet för en turnerande musiker, men jag är inte säker på att de andra känner så.

Ni växte upp i Chicago och den spännande DIY-scenen som finns där. Finns det något specifikt som du minns extra väl från de formativa dagarna?

– En gång när vi var 15 blev vi utkastade för att en av oss svimmade på grund av värmen. Det liksom kapslade in hela upplevelsen med att gå på spelningar vid en tidig ålder, för att sedan växa upp och bli en del av själva scenen.

Tror du att ert sound kommer sig ur var ni kommer ifrån? Hade ni låtit likadant om ni hade vuxit upp i, säg, L.A.?

– Jag tror att platsen för ens uppväxt har en stor påverkan på allt du gör. Jag är rätt säker på att vi hade varit andra personer och därför ett annorlunda/icke-existerande band om vi hade växt upp någon annan stans.

Just nu befinner sig Twin Peaks på ute på vägarna och öppnar för Cage the Elephant, ett band de är bekanta med sedan tidigare genom en gemensam USA-turné. På ett par spelningar spelar Twin Peaks dock själva, som på den på Pustervik till exempel.

Snart spelar ni i Göteborg! Hur känns det?

– Jättebra! Det här är första gången vi är där så det blir spännande. Våra vänner i Whitney har sagt att vi kommer att älska Pustervik.

Vad har ni för förväntningar med den här turnén?

– Som alltid: bra spelningar, fin utsikt och självklart god mat.

Twin Peaks spelar tillsammans med lokalförmågorna The Sun Days på Pustervik lördagen den 21 januari.