I Molly Nilssons universum finns det två kontraster och som lysande och mörk materia samarbetar de i symbios, beroende av varandra för att existera. Redan på albumomslaget till Imaginations representeras dessa motvikter som står för merparten av berlinskans sound.
I en konstant pingpongmatch förflyttas du mellan olika känslor, idéer och danssteg på Nilssons sjunde fullängdare. Den här avgränsningen gör sig synlig både i det instrumentella och textmässiga, men nedsänkt i Nilssons lo-fi blir den aldrig för bländade tydlig. Den lurar runt hörnet, som en skugga i en skugga, men finns alltid där. I musiken märks den av i de proklamerande trummorna ställda mot den svävande synten. De två motpolerna utgör en del av ljudet medan sångerskans egna djupa sång är grundpelaren vilket allt annat roterar runt. Här finns också en klart nordisk ådra i både simpelheten och den minimalistiska poppen som blandar sig väl med Nilssons klassiskt stilrena. Detta bryts i sin tur av med vibrationerna från Berlins kyliga betongväggar och skälvande dansgolv, som lägger sitt avtryck på albumet innan de fortsätter vidare på sin färd ut i natten.
Även om hon är unik rent utåt sett har Molly Nilsson själv hängt med ett tag, men hon har mognat till sig under de år som gått sedan senaste Zenith. Det är både mer bombastiskt och finstilt än tidigare – låtskrivandet är hela tiden på alerten och hon predikar livskunskap i sina popsånger. Många av texterna behandlar världens tillfälliga defekter, men det finns också en livsglädje som genomsyrar. När sångerskan har releasekonsert för albumet i Berlin, några dagar före skivsläppet, utgör mellansnacket en stor del av showen. Här lyser humanismen verkligen igenom och hennes ”Bad things might happen, but good things will” finns med på Imaginations som en obeveklig positivitet. Det här dyker upp i flera låtar och i Mona Lisa’s Smile upprepar hon ”One day we will be the greater” utan acceptera något annat än viljan att kämpa för det som är rent.
På konserten pratar sångerskan även om sina kommunistiska kärlekssånger, och visst finns det sådana med på skivan. Money Never Dreams handlar om den skrupelfria älskaren Money. I en virvelvind av eurodisco och neon sjunger hon om hur Money inte bryr sig om dig utan alltid försvinner iväg och lämnar dig ensam kvar. ”Money doesn’t stand around in the rain / Money poured another glass of champagne” – sammanfattningsvis finns det bättre saker att lägga ner sin tid och sitt hjärta i än pengar. I Theory of Life beskriver hon sin livsfilosofi som en flyktig färd mellan nattens drömmar. Det finns så mycket att uppleva om man vågar, men alltid i utbyte mot något annat. Exakt vad spänningen växlas emot beror på, men kan förklaras med raderna ”I got my guardian angel working overtime” och ”Univerity degree / Not me / That’s just my theory of life”. Molly Nilsson håller dig i handen medan du upplever livet och blir det för läskigt så klarar ni av det tillsammans.
För inte bara världsomvalvets händelser förevigas på Imaginations, utan trivialiteter behandlas smärtsamt djupgående de med. American Express berättar filmiskt om en kärlekshistoria där varje stycke slår på en ny hjärtsträng. Här rör sig även en melankolisk saxofonslinga som ytterligare lägger tyngden i meningar som ”You think I’ll hang around and wait for your call / Well I just might”. Även om sångerskan själv inte har några exakta svar är den här sårbarheten så tröstande – sårbarheten i hur kaosig förra söndagsmorgonen var, hur hopplös man känner sig inför världspolitiken just nu eller hur lite man vet vad man vill göra med sitt liv. Molly Nilsson behandlar det mesta på sitt säregna sätt och vilket håll man än tittar åt växer horisonten på Imaginations – vare sig den badar i euforiskt ljus eller gömmer sig i dunkel.