Från Washingtonbaserade Phil Elverum, alias Mount Eerie, kommer dubbel-LP:n Sauna. Nära en timme långt och stilmässigt mycket brett – Elverum hämtar, på gott och ont, inspiration från både lo-fi, folk och hårdrock – är albumet en kompromisslös hyllning till det triviala, tomheten och, som vanligt, naturen.
Det hela börjar med en skarp utandning på titelspåret och fortsätter tio minuter senare med Turmoil, där de svepande ljudstråken från öppningsspåret ersätts av en ivrig, melankoliskt distad gitarr. Därefter följer bland annat Dragon, ett drömmigt, skört spår på vilket Allyson Fosters och Ashley Erikssons röster vaggar lyssnaren till vaken sömn; fantastiska Explosions In The Sky-lika Planets; hetsiga Boat och ytterligare ett tiominutersspår, Spring. Ljudlandskapen är ofta dystopiska, surrealistiska och manande till självrannsakan. Avslutar gör Youth, vars luftiga gitarrslingor blandas med olycksbådande, maniska partier i en nära perfekt gestaltning av tillvarons hoppfullhet, rädsla och kontrastrikedom. Även om Sauna, vad gäller sound, till viss del kan beskrivas som en sammanslagning av 2012 års syskonalbum Ocean Roar och Clear Moon, tar Elverum många nya grepp, exempelvis på Books.
Det som imponerar med Elverums musik har alltid varit dess nonchalans. Ingen hänsyn visas musiktrender, branschdogmer eller kommersiell efterfrågan – Sauna är, likt tidigare Mount Eerie-album, ett medium för personliga observationer och reflektioner. Det är ärligt, det är vasst och det är vackert. Texterna är sakliga, på gränsen till ointressanta, men också fyllda av flera pricksäkra formuleringar: ”I make coffee while looking out the window/And notice that I can’t remember when or if I woke up”, hör vi i Turmoil. I texterna återfinns också många av de minimala finesser som gör Sauna till konst i stället för kaos. Att vissa ord (t.ex. ”emptiness”, ”spring” och ”basement”) återkommer i flera spår gör att albumet hålls ihop och inte konsumeras av sin egen mångfald. Fosters och Erikssons körande fungerar på liknande sätt.
Sauna är således ett album som gör sig bäst när det föräras med hundraprocentig uppmärksamhet. Först då övergår spretigheten från svårförståeligt bakgrundsbrus till en tankeväckande upplevelse som både lugnar och väcker själen. Elverum har skapat en musikalisk bastu, ett rum att utmana sig själv i, en plats för rening och sökande, ett album vars intensitet lämnar dig tom, naken och mer mottaglig för omvärldens alla detaljer och egenheter. För att förnimma denna känsla av pånyttfödelse bör man dock hänge sig fullt ut, och lyssna på hela plattan från början till slut. Saunas största svaghet blir därför att många av spåren, tagna ur sitt sammanhang, tappar större delen av sin magi.