Mouthe
Where’s the Music?, 3/2 – 2017

Mouthe har varit lite av ett mysterium – är det en person? En grupp? Är det ens en människa? Efter i kväll är mysteriet fortfarande olöst. I en intervju i höstas berättade Mouthe att han aldrig varit på någon av sina spelningar, utan att han skickar någon som han ”typ litar på”. I kväll är det två på scen. Utan masker. En bakom datorer och amerikanska Nathaniel som rappar och slår in öppna dörrar genom att skoja om svenskans ”fika”.

Men detta är bra. Det är ett musikaliskt gränsland man inte vill lämna. Hiphop, elektroniskt, psykedeliskt. Allt. Det ligger något befriande i att inte veta något, att inte ha en artistidentitet att ta hänsyn till utan låta prestationen tala. Att Nathan är där känns ibland nästan överflödigt, detta hade hållt lika bra som ett dj-set. Att höra är att bli nästan lite paralyserad och förlorad i musiken.

När anti-Trump-singeln Hallelujah släpptes förra året och blev viral dröjde det inte länge innan Mouthe stod på scen som förband till Schoolboy Q under hans Europaturné i höstas, detta trots att de knappt släppt något. Och det är lätt att förstå varför de fick förfrågan. De har tidigare jämförts med Gorillaz och det ligger något i det, fast mycket mer dekadent.

Om ett album är att vänta inom snar framtid är svårt att veta. Som svar på den frågan uppger Mouthe i en intervju att hans managers är ”så på honom om albumgrejen” och att han kanske ”bara åker till Bali några månader” i stället. Skippa Eat Pray Love och gör lite mer musik i stället, snälla.