My Morning Jacket imponerar trots liten publik.
Warning: Undefined array key 1 in /customers/b/3/5/festivalrykten.se/httpd.www/wp-content/themes/svk-festivalrykten/single.php on line 65

My Morning Jacket

Peace & Love

Betyg: 9/10

Aftonbladets kollektiva kritikerkår kommer nödvändigtvis inte hålla med mig i följande uttalande, men: My Morning Jacket är inte världens bästa band. Så är det bara. Markus Larsson, Per Bjurman och Håkan Steen tycker så mycket om det här bandet att det närmast kan beskrivas som fanatiskt. Det blir ju aningen svårt att se deras tankar kring det här bandet som objektiva när jag har det på good authority att dessa tre rockrävar direkt skulle falla ned på knä framför sångaren Jim James’ scrotum för att snabbt och hungrigt suga honom torr om tillfället gavs.

Bandet har varit på nedgång en längre tid nu, senast riktigt bra skivan släpptes år 2005. Med det sagt är de fortfarande riktigt, riktigt bra live. Alla tvivel sköljs bort i ögonblicket en underbar Wordless Chorus kickar igång. Till och med låtarna från deras senare, lite mer mediokra, plattor vävs samman till versioner som långt transcenderar originalupplagorna.

Det är ofattbart hur Jim James ändå kan gå runt och bära på ett par extrakilon när han dansar runt som Barbapapa på tjack under hela spelningens duration. Sedan så sitter han ju och trycker på den där rösten också. Rösten som aldrig spricker eller tar en enda falsk ton. Rösten som så många förgäves försöker kopiera.

Gitarrerna tar frontlinjen och det är förmodligen mest tur att James inte drar av någon sträng när han med passionerad intensitet riffar loss. Delaypedalerna oscillerar och basen är mot slutet så distad att det låter som den fastnat i helvetets avgrund.

Jag kanske aldrig kommer bli Jim James’ personliga rentboy, men jag börjar ändå förstå varför folk fascineras så av det här bandet.