Namasenda har äntligen hittat rätt

Hon klev in i det rappande talangformatet Nästa Nivå med i princip noll erfarenhet av att utöva genren. Hon har frontat bandet Regeringen (med bland annat Thomas Öberg från Bob Hund). Hon är nu aktuell med debutsingel i eget namn och har siktet riktat långt utanför Sverige. Vi har träffat den mångfacetterade Naomi Namasenda.

Du har bytt artistnamn sen Nästa Nivå, how come?

– Jag har typ alltid velat ha mitt efternamn som mitt artistnamn men har känt att det varit för långt eller.. det har bara inte känts naturligt. Sen så tänkte jag fuck it.

– Det finns ju ett DJ-kollektiv här i Stockholm med samma namn så det var många som trodde vi var samma person. Jag pallade bara inte den grejen. Och det är liksom ingen annan som heter Namasenda.

Webbserien och talangprojektet Nästa Nivå var kanske för många den första glimten av Namasenda, eller Namaste som hon kallade sig då. Med Gnučči som mentor skapades låten Wat Wat och de flesta som sett avsnittet i vilket Naomi medverkade kan nog skriva under på att man redan då, som tittare, kunde ana att hon inte kände sig helt hemma med hela formatet.

– Ja, alltså det var verkligen bara en sån impulsgrej. Jag visste inte ens att det var antagningar till Nästa Nivå. Jag la upp mitt videoklipp typ dom två sista timmarna man kunde ansöka.

– Det var ju skitkul men det var också väldigt stressigt. Och jag visste inte riktigt vart jag var någonstans i mitt artisteri. Man hann liksom inte riktigt landa nånstans. Så även om det var fett kul och jag lärde mig grymt mycket så var det ändå lite all over the place för mig.

Mer än ett år senare står nu artisten på egna ben och har lämnat rap-karriären bakom sig. Till vidare, åtminstone. Debutsingeln heter Here och är en beroendeframkallande popdänga tydligt influerad av London-etiketten PC Music. Produktionen levereras av det mystiska namnet BFOTY (Boyfriend of the Year) vilket säkerligen syftar till PC Music-akten GFOTY (Girlfriend of the Year). Det kommer snabbt fram att det bakom namnet gömmer sig en av Sveriges mest framträdande producenter de senaste åren, d.v.s. Mats Norman. Men det är självklart superhemligt. Efter ett år av letande känner Naomi äntligen att hon har hittat sitt uttryck.

– Nu känns det bara helt rätt. Det är jag nu. Jag gör det jag vill och kompromissar inte med något. Jag har ju sjungit hela mitt liv och sen fick jag för mig att jag skulle rappa. Vilket inte riktigt var en bra idé, haha. Nu gör jag det jag gör bäst.

Du är fruktansvärt kär i låten, nästan lite läskigt besatt sådär.

– Haha, ja. Jag är absolut inte är kär just nu. Men kan lätt bli lite psykad och besatt när jag träffar någon. Den känslan när man precis börjat träffa någon och man inte riktigt vet om den personen tycker om en. Om den vill träffas. Ju mer personen drar sig bort desto mer vill jag komma närmre.

Mats Norman är en producent som jag vet att du jobbat med mycket, även vid sidan av Here. Hur ser ert samarbete ut? Han är ju en kille med många bollar i luften.

– Mats är inte den lättaste personen att få tag i, men det kompenseras av hur lätt han är att jobba med. Det har ju tagit sin lilla tid för oss att få ut något eftersom vi experimenterat fett mycket. Och det mesta blev fett dåligt i början. Och det var typ i mars som jag kände att ”okej, det här vill jag göra”. Så det var först då allt började klaffa. Men då har vi liksom hållit på sen juli förra året och allt var skit, så det har tagit sin tid.

Förutom Mats, vad dras du till för människor när det kommer till musikskapande?

– Jag vet inte.. Alltså jag har mest jobbat med killar, alltid. Trots att män kanske inte alltid är bäst på att lyssna. Mats är ju verkligen det, dock. Han lyssnar på vad man vill ha och förstår det verkligen. För det är en sak som jag märkt med många producenter, att dom inte lyssnar.

Fanns det den typen av problem i Regeringen, kanske?

– Ja, alltså vi gillar egentligen samma grejer också. Men när man är flera stycken så måste man alltid kompromissa. Man måste alltid tänka på nån annans känslor, och jag pallar inte det. Jag vill ha det my way.

Min bild av dig är att du verkar vara väldigt lätt uttråkad. Både när det kommer till din personlighet och som artist. Till och med din frisyr.

– Jag blir så jävla uttråkad, lätt. Jag vet inte riktigt vad det är inom mig som får mig att bli så. Jag tror det är att jag liksom vill testa allt, jag vill ha allt. Jag vill dö och känna att jag har gjort allt. Så det är nog min strävan, att bara få testa allt.

Och så kommer du från den skånska världsmetropolen Veberöd, kan det ha något med saken att göra?

– Haha, i guess! Där fanns det inte så mycket att göra liksom. Jag hade inte så många vänner heller när jag växte upp. Utan det var den här grejen att ”när jag blir stor då ska jag träffa folk, då ska jag ha kul, jag ska göra massa saker och se världen”.

Var du så när du var liten också, att du i ditt musiklyssnande blev uttråkad?

Jag vet inte riktigt. Det började för mig med Spice Girls, suprise! Sen gick jag över till Destinys Child och sen av någon anledning bara hoppade jag på Ebba Grön, och så blev det mycket rock. Och sen efter det så har det varit väldigt olika.

Trots Namasendas bakgrund i eletropop-projektet Regeringen, som skrev sin musik på modersmålet, så har hon valt att gå emot de senaste årens svenska trend. Att skriva sina låtar på svenska, det vill säga. Såväl när det kom till hennes rap som hennes poppigare verk.

– Jag älskar musik på svenska, men av någon anledning så känns det liksom inte naturligt för mig att skriva på svenska. Och nu säger inte jag att man inte kan ta sig ut i världen om man kör på svenska, för det kan man ju, men jag vill liksom göra så mycket mer än att bara spela i Sverige. Så det är ju också en stor del i det.

Tror du att du kommer återvända till det framöver?

– Hmm, I don’t know. Kanske! Alltså ibland tycker jag det är skitkul att skriva på svenska så det kanske jag gör en dag. Jag vet inte, vi får se.

I somras blev Namasenda även som en av fyra artister utvald att delta i Red Bull Sound Select, en satsning som verkar för att svenska artister ska få en internationell publik. Ett mål som man vid första anblick av artisten redan kan misstänka finns. Jag frågar Naomi vilka föväntningar som finns.

– Att jag ska kunna nå ut till rätt publik. Hitta folk som gillar det jag gör. För det är ju det som hela grejen går ut på, att dom här kuratorerna ska hjälpa oss marknadsföra oss på rätt sätt så vi når ut till rätt publik.

På vilket sätt tror du det kommer skilja sig från Nästa Nivå?

– Att hela grejen är internationell. Så det blir ju en extremt mycket större plattform än Nästa Nivå.

Vad händer närmaste framtiden för Namasenda, utöver det?

– Jag har väldigt mycket roliga saker som händer, som tyvärr är hemliga. Men ja, jag håller såklart på att skriva ny musik. Så jag har något att spela på den här Red Bull-grejen, haha.