Nationalteatern leverar, som vanligt.

Nationalteaterns Rockorkester

 Peace & Love

 Betyg: 7/10

Nationalteaterns Rockorkester sparar inte på krutet när de drar igång med Bängen Trålar för att sedan fortsätta rada upp låt efter låt med högsta möjliga igenkänningsfaktor. Det är Kolla Kolla, Barn av vår tid, Sent en lördagskväll, Jack the Ripper och många, många fler. Gamla som unga sjunger med för fulla halsar och Nationalteatern cementerar än mer sin position som en odödlig institution snarare än ett band.  Publiken visar sitt fulla stöd för dessa legendarer och uppslutningen är helt duglig.

Mattias Hellberg som står för merparten av sången har satt sin egen prägel på låtarna och han levererar dem som om han hade varit med och skrivit dem. Men generationsskiftet till trots så visar de gamla rockrävarna Ulf Dageby och Nikke Ström att gammal är äldst och Ulf sjunger hela Barn av vår tid och Ut i kylan precis så som de ska låta, om än med en lite för svag röst för att klara av de verkligt utdragna tonerna. Nikke Ström rör sig runt på scenen med ciggen i mungipan och visar ungdomarna att ett sunt leverne inte är en dygd.

Nationalteatern gav oss det som vi förväntade oss av dem, inget mer, inget mindre. Man vet verkligen vad man får, men det är PRECIS det vi vill ha. Nationalteatern är en klenod som måste vårdas om och det vi fick se igår förvissade oss om att arvet kommer att gå vidare ett tag framöver.