Neutral Milk Hotel
Primavera Sound, 29/5 – 2014

För två år sedan tog Jeff Mangum sitt mod att återigen göra det han är bäst på; lira gitarr och framhäva sina stämband. Likt ett tribute förädlade han sina låtskatter från 90-talet utan sitt Neutral Milk Hotel. Det var egentligen bara en tidsfråga innan ett av indievärldens stora tidsdokument skulle återuppstå ur askan. Då var det som en utsökt aptitretare, nu flammar det inte lika euforiskt som i teorin.

Stundtals pendlar tankarna mellan textraderna och frågan om det var det här vi egentligen ville ha? På pappret är Neutral Milk Hotel en av mina bättre idéer. Vem kan inte få styr på ett par argsinta gitarrer på ålderns höst? I verkligheten stannar dock Neutral Milk Hotel vid en sämre kopia av sitt forna jag. Det osar nostalgi och revolutionsanda när Mangum tar ut sin vrede i sina verser och ackord. Han har förmodligen aldrig varit lika förbannad på världen som nu. Och jag förstår honom, det finns gott om skäl. Betydligt fler än det klassamhälle och de ideologiska tillhörigheter han så ivrigt kämpade mot.

Det är svårt att inte sugas in i de vråliga klassikerna; Holland, 1945 och Two Headed Boy som i hettans stund omvandlas till allsångshymner. Att knyta näven och skråla med blir nästintill obligatoriskt när vi flyger med i In the Aeroplane Over the Sea. Där och då är man oövervinnelig och drömmer om ett Baader Meinhof Complex. Men plötsligt vaknar vi ur våra dagdrömmar till ett ljud från helvetet. Istället för ett par riviga gitarrer möter vi ett hav fullt av vågor där en kallsup här och var är oundviklig.