I februari släppte NO CODA en video till No Ransom, deras andra singel. Visualiseringen var en humoristisk nick mot klubbkulturen och kanske även i förlängningen till rockens (icke-)plats i liknande salonger, där en av medlemmarna hoppar runt på en nattklubb med sin egen musik i hörlurarna. En ensam FILA-tröja bland vitskjortor. ”I know the current stays the same when everyone’s in chains” sjungs först i slutet av låten men raden känns kärnfull för hela bandets existens. NO CODA är så långt ifrån slavar under trender och likt sina Sandviken-kollegor i Simian Ghost har man istället koncentrerat sig på det allra viktigaste: att snickra ihop långt utvecklade, dynamiska och olikartade arrangemang. Videon till No Ransom känns ändå inte avståndstagande eller elitistisk – snarare presenterar den en bultande musikkropp som har så mycket att ge att den också vill sno lite av rampljuset.
The Entire Cast är å ena sidan rasande; den mest intensiva indierock som sprungit ur landet på flera år. När Gone Inane trappas upp eller just No Ransom kramar ur sig allt den har nära treminutersstrecket låter septetten lika dedikerade som Fugazi i skarven mellan 13 Songs och Repeater. Å andra sidan framkallas ett nästan meditativt flöde emellanåt, likt många av de tidiga postrockband som influerades av krauten. I Suspended Animation och titelspåret använder de både rytm och gitarrer för att framkalla oerhört starka melodier som stundtals gränsar till texturbaserad musik. Strax efter följer albumets mest direkta stund, Heretic, men den omfattande produktionen gör att The Entire Cast inte för en sekund framstår som spretig.
Det som tydligast slår en är hur färdig The Entire Cast är. Det är en skiva av ett band som har spelat tillsammans i tio år, som släpper sitt tredje eller fjärde album, som kanske gjort något som suger och sedan lärt sig av det, som utan att veta det hela tiden varit på väg hit, till just denna punkt. Det är inte deras Confusion is Sex, det är deras Sister. Det är inte deras Everything Falls Apart, det är deras New Day Rising.
Fast… att det inte är det. Visserligen har flera av NO CODAs medlemmar figurerat i andra musikkonstellationer men The Entire Cast är deras första utgivning tillsammans. Det är deras debutalbum, ett verk lika dundrande mekaniskt som emotivt. Ett barn av många av de subgenrer som hade sina glansdagar för 20 år sedan, men med ett kombinerat uttryck hämtat från 80-talshardcoren. Samtidigt säger decennierna i sig inte mycket, melodier skrivna med lika delar hjärna och puls känns sällan daterade. Återstår gör idén, fröerna till sounden som på The Entire Cast slår ut i gemensam blom. Det enda som kan sakta ned ett av Sveriges just nu mest talangfulla rockband är orättvis medieskugga – om det någonsin satt kedjor på NO CODA är de uppslitna för länge sedan.