Noah and the Whale fyller Teaterladan till bredden
Warning: Undefined array key 1 in /customers/b/3/5/festivalrykten.se/httpd.www/wp-content/themes/svk-festivalrykten/single.php on line 65

Noah and the Whale

Hultsfredsfestivalen

Betyg: 8/10

Jag har sett många malplacerade band under min tid som konsertbesökare, men det är sällan en scen varit så otillräcklig som när Noah and the Whale intar Teaterladan (eller White Stage som den numera heter), då två tredjedelar av de köande besvikna får vända vid avspärrningarna. Det är nästan i samma klass som när The Tallest Man on Earth spelade i Annedalskyrkan på Way Out West 2010. Ett scenbyte med Bat For Lashes hade suttit på sin plats.

Det finns emellertid en rimlig anledning till köandet; Noah and the Whale. Med identifierbara texter (nästan uteslutande) om olycklig kärlek, en ovanlig känsla för låtkomposition och medsjungliga poprefränger, har bandet under de senaste åren växt sig större och större. I Teaterladan skanderar publiken vilt, euforiska över att få vara bland de lyckligt lottade som kom in. Redan vid soundcheck ekar ropen, men alla överträffas av de som uppstår när Charlie Fink äntrar scenen tillsammans med sina bandkollegor.

Life Is Life inleder en spelning som bjuder på äkta musikalisk skönhet. Ena stunden kikar Fink blygt fram under sin lockiga lugg, för att i nästa stå ute i publikhavet och sjunga med strålande karisma. Bandets engagemang smittar av sig på publiken, som är Hultsfredsfestivalens mest uppskattande hittills. Varje låt presenteras med en kort historia, vilket bidrar till den genuina känslan bandet förmedlar. Violinintrot till Just Before We Met möts av jubel, likaså Old Joy, men det är under Tonight’s The Kind of Night som Noah and the Whale verkligen tänder publiken, innan den fullkomligt exploderar under 5 Years Time. Det är där och då jag känner hur glad jag är över att jag blev en av dem som lyckades ta mig in.

Foto: Filip Mijatovic