Intervju
Norges nya rapstjärnor: Unge Ferrari & Arif
Publicerad: 20 december 2015 av
Amel Suljevic
”Skandinavien har blivit redo att ta sig an det sound vi har skapat. Och att fler artister har lyckats ta sig till samma höga nivå. Du kan lättare relatera till exempelvis Sivas eller Mwuana som norsk. För det är inte längre danskt eller svenskt, det är internationellt.”
2015 börjar lida mot sitt slut. Årslistorna är inne och vi börjar sakta men säkert rikta blickarna mot ett stundande 2016. Det finns mycket att prata om när man pratar om 2015. Kanske mest det faktum att nationella gränser har fyllts i med starkare pennor. Men i andra aspekter har nationella gränser år 2015 bara blivit vagare.
Den skandinaviska rapscenen har under året gett oss flertalet supersläpp. Detta är såklart inget nytt. De senaste åren så har den inhemska rapscenen här uppe i Norden pekat spikrakt uppåt och ingår numera, mer än någonsin, i populärkulturens epicentrum. Vad som är nytt är att vi under året höjt blickarna mot grannländernas rappande superstars. Och då framförallt de norska. Unge Ferrari, som utanför sitt fenomenala artistnamn heter Stig J. Haugen, och Arif är Norges största artister när det kommer till rap och R&B. Vi fick hänga med dem inför deras konsert i Malmö för att prata om hur och varför den norsk-svenska kärlekshistorian har frodats så väl under året.
Hur träffades ni?
Stig: Arif hade en show. Och så hamnade vi på samma efterfest. Jag gjorde musik men hade inte riktigt kommit igång med det. Och så fick jag förfrågan att vara med på låten 7.
Arif: And the rest is history.
Du, Stig, har i tidigare intervjuer sagt att du med din musik vill fylla ett tomrum inom norsk musik. Vad är det som saknas tycker ni?
Stig: Massor. Det har exempelvis inte funnits någon riktig rap och R&B-hybrid. Det har inte existerat. I alla fall inte på en sån nivå så att det lyssnats på och inte tagits för en kopia av något annat.
Arif: Mitt intryck av den norska rapscenen är att det länge har sagts att publiken inte vill höra på det, vilket är bullshit. Och den uppfattningen tror jag Stig delar, att det inte skulle vara så att publiken inte vill ha det.
Stig: Publiken cravear det!
Arif: Ja, publiken vill ha det. De köper massa amerikansk musik och går på massa amerikanska konserter och whatever. Men norsk rap och r&b har inte varit bra nog basically. Så den inställningen har ingen av oss haft liksom. Det är bara att göra bäst musik så kommer folket.
I en tidigare intervju med de svenska artisterna Julia Adams, Hanna Järver och Systraskap så diskuterade vi hur valet av språk kan förändra en genre och att man som artist hela tiden måste förhålla sig till det. Och det fick mig att tänka på hur jag känt kring svensk hiphop och R&B de senaste åren. Hur de svenska artisterna har börjat hitta ett mer eget melodispråk på svenska. Och det tycker jag gäller er också. Håller ni med om det?
Arif: Ja, verkligen. Jag startade på engelska och du [Stig, red anm.] började väl också göra några låtar på engelska? Vi har ett ord som vi brukar använda i Norge som heter ”kleint” som betyder typ ”awkward”. Och det norska språket har varit ”kleint” i musikaliska sammanhang. Så det handlade om att göra det så ”un-awkward” som möjligt.
Och det har tagit några år menar du?
Arif: Både ja och nej. Det har existerat massa norsk rap som jag lyssnade på när jag var liten. Och de artisterna håller fortfarande på så det har ju fungerat för någon. Men det är många som är väldigt staccato.
Arif gör en Snoop Dogg-liknande imitation av en arg rappare utan något som helst sinne för melodi.
Arif: Noll melodi, noll känsla eller nåt.
Stig: Ja, och det där gäller över hela världen. Du har de som håller sig relevanta för att de faktiskt vågar förändra sig. Och så har du de som menar att ett sound inte ska vara något annat än just det soundet. Och då har folk ju massa äldre och bättre artister att gå till om man är ute efter ett sånt sound. Så det gäller att anpassa sig.
Men det känns också som att man kanske har anpassat sig lite för mycket, att man i för hög utsträckning bara har försökt härma den amerikanska motsvarigheten. Men att detta har förändrats de senaste åren.
Stig: Ja, det handlar om det till slut. Att vara sällsynt.
Du, Arif, använder ofta din instagram till att lägga upp musik som du verkar inspireras av. Vi har sett allt från Veronica Maggio till Future. Vad lyssnar du mycket på just nu?
Arif: Det är fortsatt mycket Future. Och Jamie xx–albumet. Eh, vad har jag lyssnat på mer? Jag lyssnade på gamla Drake och Frank Ocean på väg hit också. Classics! Så egentligen allt som faller mig i smaken bara.
Dudå, Ferrari?
Stig: Jag har börjat lyssna på lite gamla The Weeknd igen. De första mixtapen. Det är som med alla artister att man ofta har en viss glow när man är helt fresh. Men sen blir man etablerad och då vill man ju ta över världen såklart. Men den här enkelheten i ens första ting är ofta skitbra.
Arif: Nu ser jag i mobilen att Fattaru och Mwuana ligger som senaste. Fattaru alltså, det är min barndom right there! Och sen Bryson Tiller och Tory Lanez.
Artisterna är för många svenskar inte alls särskilt främmande namn. Silvana Imam lyckades i somras fylla sin spelning på Roskilde. Och på samma sätt verkar norrmännen enkelt kunna bounca över de språkliga hindrena de ställs inför. Unge Ferrari har i en tidigare intervju berättat att Stockholm är den tredje mest lyssnade staden när det kommer till hans musik. Och jag kan inte tänka mig något annat än att Arif har liknande siffror.
Vad är det som gör att er musik även går hem i Sverige?
Stig: För min del så var det nog Lianer som gjorde det. Och sen ett bra kontaktnätverk. Att vi har varit med RMH lite och gjort att folk kanske snackar lite. Och sen att Lianer blev så crazy, mer crazy än vad jag trodde. Det är nog första gången folk har hört något i den stilen. Den är så pass speciell. Och svenskarna förstår nog ganska lätt mycket av orden i den.
Du nämnde RMH. Kan vi vänta oss fler samarbeten?
Stig: Ja, helt klart. Remixer, kanske en EP eller två, kanske en hook här och där.
Arif, det känns som att du plockar upp väldigt mycket från alla möjliga håll och förgreningar inom scenen?
Arif: Ja, verkligen. Och det är inget jag försöker hymla om heller. Jag vill att folk ska tänka ”oh shit, det där kommer därifrån” för det är basically vad det gör. It is what it is. På Kom så tok færdiih-EP:n så fanns det Bone Thugs-grejer här och där. Och det är för att jag växt upp med Bone Thugs. Och då får man Youtube-kommentarer om att man försöker härma något. Nah man, jag försöker inte härma något. I’m just a fan.
Stig: Du är ärlig med dina influenser helt enkelt.
Hur ser resten av vistelsen i Sverige ut nu då?
Arif: För min del är det bara den här konserten i Malmö.
Stig: Jag har ett stopp i Göteborg i januari. Men jag ska till Danmark och spela med Emil Stabil innan dess.
Nice, ni kör Scandinavian connection all over the place.
Arif: Ja, det är dope alltså. Det är sånt shit jag tänkte på när jag var liten. Så när Stig sa att han skulle spela i Danmark så blev jag verkligen så glad. Det är en jävligt big thing, i alla fall i mitt huvud, att en norsk rappare ska spela i Sverige eller Danmark. Det har aldrig skett. De engelskspråkiga rapparna kanske har gjort det som Madcon eller whatever men att en norskspråkig rappare spelar i Köpenhamn eller Stockholm. Det är en big thing alltså. Jag blir verkligen så glad. Och det är inte stopp, det är tre städer.
Varför tror ni att det händer nu? Det har funnits norska rappare länge. Och detsamma med svenska motsvarigheter som också nu börjat leta sig utanför Sveriges gränser. Varför händer det just nu?
Stig: Jag tror det är det senaste året. Att Skandinavien har blivit redo att ta sig an det sound vi har skapat. Och att fler artister har lyckats ta sig till samma höga nivå. Du kan lättare relatera till exempelvis Sivas eller Mwuana som norsk. För det är inte längre danskt eller svenskt, det är internationellt.
Med i rummet sitter också Ole Torjus a.k.a. O.T Genasis. Han är, förutom en del av beatkollektivet Rytmeklubben, med lite bakom kulisserna när det kommer till artisternas musik och liveframträdanden. Han flikar in i samtalet.
Ole: Melodi också. Det har inte funnits norska rappare som vågat sjunga tidigare. Och det är ju samma med Ferrari, Sivas eller Mwuana. Det är auto-tune, det är Kanye West.
Jag tänkte avsluta med en liten svensk rap-quiz så får vi höra hur mycket ni kan om den svenska scenen och gärna lite kommentarer på låtarna och dess artister.
Arif: Okay, bout to get my focus on då.
1. Mwuana – Natural Born Killers
Arif: Mwuana. Natural Born Killers. Vet du vem som använder samma sampling som i den? August Alsina – American Dream. Mwuana är dope as fuck. Old back in the days, när han rappade på engelska med Dida, så följde jag dom på nån sån freestyle-grej. Så det är kul att se honom göra det på svenska, och göra det big. Han var dope på engelska också.
Arif: Eboi, Eboi! Jag har en låt med honom från back in the days. Han slaktade oss. Vi fick be honom slow down för att hänga med. 2-0, du ligger efter!
Stig: Madi Banja!
Arif: Pengar i min fickaaaahhh! Jag älskar honom. Det är som ”I just got money, son”. Pengar i min fickaaahhh, haha. Vad du vill, vad du vill. Jag minns när jag hörde honom första gången och frågade vår manager, som är svensk, vem det var. Han är sjuk alltså.
4. Silvana Imam – Jag dör för dig
Stig: Silvana Imam!
Arif: Det är ju homien din, det är därför!
Ja, precis. Det har ju viskats lite. Får vi höra ett samarbete mellan er snart?
Stig tar upp sin mobiltelefon och ”ringer” till synes några nödvändiga samtal.
Stig: Kanske.
Fair enough. Ställningen är 2-2, vi kör den sista.
Arif: Åh, vad heter han? Jaqe! Jaqe, mannen! Vinst!
Någon timme senare så får jag se en fantastisk spelning av de två artisterna på Babel i Malmö. Den norsk-svenska kärlekshistorian verkar sluta gott år 2015. Och det råder inga som helst tvivel om att Sverige är redo för fler skandinaviska förbindelser nästa år.