Ängsligheten ligger likt en hinna över oss. Home är nattbussen hem, ensamma stunder i mörkret och platsen där hoppet börjar tyna bort. Los Angeles gator har aldrig varit lika mörka som när producenten Nosaj Thing bjuder på ljudlandskap likt en naturlig korsbefruktning av Boards Of Canada och Dj Shadow. Det är efterlängtat, mörkt och stillsamt.
Syntbaserade ljudmattor och instrumentel hiphop i en djungel av melankoli utgör en solid blandning av Jason Chungs alldeles egna universum. Inte särskilt förvånande då Chung tidigare producerat låtar åt namn som Kendrick Lamar, Kid Cudi och Nocando, ett bevis i sig på att Chung besitter de krävande beatsen. Men Home byggs inte upp av samma stadiga beats, snarare en trappa där varje låt utgör ett steg på vägen. Först i avslutande Phase III och Light 3 får vi bevittna beatsmakaren i Nosaj Thing. Men misströsta inte, vägen dit är kanske bättre i sig än de avslutande beatsen.
Och jag älskar hur han fullkomligen golvar oss, inte med vare sig frenesi eller intensitet, snarare ett skimrande universum. Ljudet av bakgator är närliggande likt Zombys frammarsch genom natten. För det är när ljusen slocknat som de ambienta ljudvågorna lyfter oss från avgrunden. Tomma steg känns plötsligt lätta. Kazu Makino, mer bekant som en del av Blonde Redhead, bidrar med sin harmoniska, men ack så ängsliga stämma för att ljudifiera ensamheten på Eclipse/Blue. En av få låtar som låter sig besjungas, merparten av materialet förblir Chungs introverta avtryck på moderjord.