Nostalgi med The Kooks
Warning: Undefined array key 1 in /customers/b/3/5/festivalrykten.se/httpd.www/wp-content/themes/svk-festivalrykten/single.php on line 65

The Kooks

Hultsfredsfestivalen

Betyg: 7/10

Endast några sekunder efter att The Stone Roses hade avslutat sin spelning på den största scenen drog de folkkära The Kooks igång. Paniken som uppstod när jublet drog igång framför Blue Stage vid första livstecknet av bandet gjorde att hundratals människor rusade dit. Det var ingen som helst tvekan om att det brittiska pojkbandet, trots sin låga medelålder, var kvällens största höjdpunkt för många.

En sak som jag tycker var fantastiskt bra under spelningen var balansen mellan nytt och gammalt material. Låtar från Inside In/Inside Out framkallade fina minnen från tider som har passerat för länge sen. Det var en del äldre som passerade förbi som helt plötsligt stannade upp när Sofa Song, Do You Want To See The World och She Moves In Her Own Ways. Musikaliskt blev kontrasterna väldigt stora, nästan för stora, när man sedan hörde nytt material från senaste skivan. Av dessa låtar klarade sig Is It Me och Killing Me allra bäst, även fast ljudet blev lite grumligt en bit bak. En energisk Luke Pritchard ledde sitt band likt en kapten och de fick publiken framför den näst största scenen att koka. Avslutande Naive var löjligt bra. Jag var inte ensam om att tycka det. Jublet var vid det tillfället näst intill öronbedövande för den som saknade öronproppar.

Pritchard och hans mannar gjorde så gott de kunde för att kontrollera ljudet, men det kändes som att det bara stack iväg när Luke satte sig bakom pianot. Det var som ett rymdskepp. För stort och alldeles för svårt att kontrollera. Förutom det var det en nostalgiupplevelse som hette duga. Jag hatar att låta gammalmodig och bakåtsträvande men det nya var mer experimentellt än vällåtande medan det äldre var överlägset bäst.

Foto: Magnus Olsson