Brad Oberhofer, mannen med det lustiga efternamnet, som förra året släppte relativt lustiga Time Capsules II och gjorde ett ganska lustigt framträdande på Way Out West har släppt en ny EP. En EP som när man skrapar lite på ytan visar sig vara allt annat än lustig.
Brad beskriver föregående år som ett av de mest hektiska i hans liv. Förståeligt, när hans band Oberhofer släppte sin debut och turnerade större delen av året. Men det är också ett år som kantats av mörker. Ett mörker som var den skapande inspirationskraften för Notalgia, men också dess tema och huvudakt. ”It’s 4:41 PM, Sunday, July 22nd, 2012, and I’m coming to terms with death”, avslutar Together / Never. Innan dess har Brad (med en röst som kan förväxlas med Avey Tares) sjungit om relationer, drogmissbruk, giftermål och döden.
Mot resten av låtarna på EP:n är You + Me (In the Future) den sämsta. De många och abrupta temposkiftningarna tillsammans med det lösryckta gitarrspelet hjälper liksom ingen. På Earplugs, EP:ns bästa spår, avhandlas depression och beroende ur ett tredjepersonsperspektiv. Hur depression och narkotikamissbruk på många sätt är sammanlänkade. Man hamnar i en värld där man är oförmögen eller okapabel till att ta in stöd från nära och bekanta. Det går helt enkelt inte att hjälpa dem, oavsett vad man säger. Earplugs – hörselproppar. Låtens refräng ”can you hear me now?” uttalas med en dystopisk uppgivenhet medan de lummiga gitarrslingorna alltjämt håller om en. Det är här någonstans som paradoxen infann sig på Time Capsules II. Det lyriska och musikaliska kan bara skära sig till en viss grad. När man på Time Capsules sjöng om hjärtekross och obesvarad kärlek förvrängdes budskapen av somriga popslingor och Brads gladlynthet. Notalgia är inte på något sätt en 180-sväng från det här, men den visar på en mognad från ett band som tycktes vältra sig i det barnsliga.