”Och Tennis är så twee att man nästan kräks regnbågar och sockervadd. ”

Tennis, Hultsfred

Betyg: 5/10

Håll i er, för nu ska jag droppa lite kunskap: ”twee” är ett ord som betyder att något är extremt sött och gulligt, nästan äckligt, som kan användas som prefix till ordet pop. Och Tennis är så twee att man nästan kräks regnbågar och sockervadd.

De består av ett gift par (plus en trummis i livekonstellationen) som träffades när de läste filosofi tillsammans på college. Och ljuv musik, som det brukar heta, uppstod. Han spelar gitarr och har den nördigt långt upp på magen. Hon spelar keyboard och sjunger med vän stämma låtar med teman som ”en fågelunge vi räddade” (ja, på riktigt). Det hela är mycket poppigt och introvert.

Publiken är även den indiesjuk och svår och tittar mest på sina skor. Blygheten är maxad på den här spelningen. På det viset är band och publik i fas med varandra, men någon större kommunikation finns inte. Jag saknar mellansnack och personlighet. Det finns verkligen ingenting med Tennis som skaver, och jag kanske är störd, men jag saknar skavet.

Man skall dock icke låta deras ljumna liveframträdande överskugga det faktum att de är skickliga låtskrivare och duktiga på det de gör. De släppte sin första platta i år, så ja, de har tid på sig att bli en kalasbra liveakt, men om jag ska göra en förutsägelse så tror jag att deras musik alltid och evigt kommer att göra sig bäst på skiva.

Och kanske även i så pass små doser att man inte behöver riskera diabetes.

Foto: Linnéa Ersson