Of Monsters and Men
Way Out West, 9/8-2013

Of Monsters and Men är en isländsk sensation, eller något. De har rört sig fram i ett landskap Mumford and Sons lagt ut framför dem, och blandar detta med geysrar, isländska folkstämmor och fisklukt. Addera solskenshistorier och du har hela receptet för Of Monsters and Men utlagt framför dig.

På Way Out Wests största scen är det typ mer folk än den sammanlagda populationen i Reykjavik samlad. Jämfört med Tame Impala som hade urusla förutsättningar har den isländska gruppen perfekta förutsättningar. Det är fullpackat med folk, solen skiner och stämningen är hög. Problemet är att Of Monsters and Men inte vet hur de ska förvalta denna situation. De är inget arenaband. På små scener har de gjort bra spelningar, men varje gång jag har sett dem har det varit alldeles för stora festivalscener. Deras spirituella vänner i Mumford and Sons har inte detta problem – de vet hur man tar sig an en stor scen. Det kanske är en roll islänningarna måste växa in i.

Det blir mysigt i gräset framför Of Monsters and Men men inte så mycket mer. När de drar av Little Talks är det faktiskt ganska mycket tryck framför scenen, men innan dess är det alldeles för många dalar. Nästa gång jag ser dem på en festival vill jag att de ska bestiga Eyjafjallajökull och inte gå ner förrän spelningen är över.