Oh Land, Oh Land

Oh Land, Oh Land

Betyg: 8/10

Bästa spår: Wolf & I

När Nanna Øland Fabricius drabbades av en ryggskada och möttes av det dystra beskedet att hon aldrig mer skulle kunna dansa fick hennes lovande framtid på den Kungliga Balettskolan ett abrupt slut. Ballerinans död kännetecknade slutet på en era och början på en annan. Ur askan reste sig skepnaden Oh Land. Men trots att hennes experimentella debutalbum Fauna utkom för tre år sen fortsatte hon leva bortglömd i periferin till förmån för andra popprinsessor. I alla fall i Sverige och i alla fall tills nu. Med hjälp av producenterna Dan Carey (Hot Chip, The Kills, Franz Ferdinand) och Dave McCracken (Beyoncé, Depeche Mode, AFI) släppte hon nyligen ett slags revanscherande album och omdefinierade samtidigt sin stil i hopp om att nå det större rampljuset och den bredare folkmassan. Att döma av responsen verkar hon ha lyckats.

Det självbetitlade albumet är mer popelektroniskt och melodiskt än föregångaren utan att för den skullen bryta det nyckfulla och mystiska soundet som kännetecknar hennes tidigare jag. I hjärtat av denna förtrollande skogsdunge som omges av omnichords, trumslingor och blödande violinstråkar hittar vi nämligen Oh Lands fortfarande överlägset kraftfullaste instrument: hennes alviska och sköra röst som med hjälp av en metaforfylld lyrik ledsagar åhöraren genom en elva spår lång sagoberättarstund. Om man bortser från den trallvänliga och förhandstippade publikfavoriten Sun of a Gun står de drömska tonerna i triangeldramat Wolf & I för albumets starkaste fabel. Två andra utmärkande spår är den änglalika balladen Lean samt den ångestladdade Break The Chain som handlar om hennes envishet och vilja att dansa.

Albumet är mer eller mindre en klardröm som man inte vill vakna upp ur, en saga som man inte vill ska ta slut. Dessvärre tvingas man till insikten att alla stunder kanske inte är lika vackra eller intressanta och då finns ingen berättarröst i världen som kan rädda helhetsintrycket, inte ens en utomjordisk sådan. Tur är väl då att dessa stunder är så gott som obefintliga.