Otacksam uppgift för Mair
Warning: Undefined array key 1 in /customers/b/3/5/festivalrykten.se/httpd.www/wp-content/themes/svk-festivalrykten/single.php on line 65

Amanda Mair

Popaganda

Betyg: 4/10

Amanda Mair är nyligen fyllda 18 år. En väldigt ung tjej, med andra ord. Med en stark debut i bagaget ska hon äntra Popagandas största scen. När jag strosar dit i eftermiddagssolen slås jag av hur liten hon faktiskt är. Runt om mig byggs festivalen fortfarande upp, det skruvas med lampor i träd, scenen smyckas och staket bärs. Det förstärker intrycket om att detta är en väldigt otacksam speltid. Det är dryga 50 personer som står och hänger i motljuset framför scenen, och förmodligen det dubbla som sitter i gräset runt omkring. Absolut – det är fredag eftermiddag så jobb och skola är en verklighet för många. Egentligen är inte 150 personer fy skam med tanke på omständigheterna, men det ser tomt ut. På en intim klubb hade 150 huvuden varit nästintill perfekta omständigheter. Det tråkiga är dock att många av de som tagit sig hit verkar vara mer intresserade av att instagramma bilder på sig själva framför scenen än att lyssna på den fantastiska röst denna lilla människa faktiskt besitter. Allt detta bidrar till illusionen av att Mair ser lite ensam ut där uppe.

Egentligen är hon raka motsatsen, då hon har sällskap av ett hela fem personer starkt kompband. Kanske behövs det så många, men de betydligt äldre bandmedlemmarna tenderar att flytta fokus bort från hennes röst. Gitarristen verkar befinna sig i sin egen, avsevärt rockigare värld och tillsammans med de andra manliga medlemmarna tar deras körning över alldeles för mycket i flera av låtarna, vilket är synd. Bäst är därför när Mair ensam tar plats vid pianot och bjuder oss på mysiga Skinnarviksberget. Även singeln House gör sig väldigt bra. I övrigt kan jag tycka att det blir lite långtråkigt och intetsägande, 45 minuter är en lite för lång speltid – 30 minuter hade räckt. Hennes brist på intressant mellansnack gör inte saken bättre, för den delen. Det tackas lite, bandet presenteras som sig bör, men när det enda man kan komma med utöver det är att prata om vädret tror jag nog att det är bättre att inte säga något alls. Det saknas lite rutin, helt enkelt.

Det märks att detta inte är ett kanonår artistmässigt för Popaganda. För två år sedan såg jag First Aid Kit på samma scen, som då var betydligt större. Det var inte heller någon överväldigande upplevelse, speltiden och publiken var ungefär densamma. Nu, efter en hyllad uppföljare till debuten, är de två Stockholmstjejerna hela Sveriges älsklingar och drar storpublik var de än spelar. Det vore orealistiskt att tro att Mair ska få samma genomslag, men ge den här tjejen ett par år att mogna så förväntar jag mig inte stordåd, men en spännande utveckling.