”På Popadelicas minsta scen står French Films och tillverkar popkärlek.”

Publicerad: 8 maj 2011 av Magnus Olsson

French Films, Popadelica

Betyg: 8 / 10

Festivalsommaren börjar här och nu. Klockan är 15. 30 en eftermiddag i maj, säsongens första festival har precis gått av stapeln och solen skiner som en galning. På Popadelicas minsta scen står French Films och tillverkar popkärlek.

Tänk er att Robert Smith hade kommit från Finland och sjungit 60-talsinspirerad pop á The Drums. Enkel popmusik, utan åthävor, rakt ut i den festivaltörstiga publiken. Och vi bara sväljer utan att tveka. Det skulle ju vara dans, dans, dans, right?

Det förvirrade mellansnacket på knackig engelska är absolut omistligt då det förser spelningen med en aura av nerv som verkligen perfekterar pärlbandet av popdängor. Skevheten gör det fina ett snäpp vackrare. Som festivalspelning finns bara ett ord för detta: adekvat. Solstinna melodier, rökig röst, och i varje gitarrslinga ett löfte om kall öl, varma hångel och ljumna festivalnätter.

Ibland när något låter fint väljer man att tro på det, trots att man innerst inne vet att det bara är sant just i det ögonblick det yttras. Så när sångaren säger ”at the end of this show I won’t have any voice left. I’m doing this for you”… Då väljer jag att tro.

Festivalsommaren börjar här och nu.

Text: Anna Theresia

Foto: Magnus Olsson

Läs också

Array ( [0] => WP_Term Object ( [term_id] => 230 [name] => French Films [slug] => french-films [term_group] => 0 [term_taxonomy_id] => 231 [taxonomy] => post_tag [description] => [parent] => 0 [count] => 1 [filter] => raw ) [1] => WP_Term Object ( [term_id] => 224 [name] => Popadelica [slug] => popadelica [term_group] => 0 [term_taxonomy_id] => 225 [taxonomy] => post_tag [description] => [parent] => 0 [count] => 4 [filter] => raw ) )