Parham om ”Torsken”, turnerandet och framtiden

Parham anno 2018 har gett oss ett nytt kritikerrosat album och ett fullspäckat turnéschema. Göteborgaren befäster sin position som en av Sveriges allra bästa berättare men visar i år även att han kan göra musik som på samma gång är mer tillgänglig. På lördag är det dags för hans absolut sista spelning för i år – på Nobelberget under Gather Closing Party tillsammans med brittiska stjärnskotten Ms Banks och Kojo Funds. Vi passade på att ställa lite frågor om året som gått.

Du har spelat mycket i år, hur har mottagandet av nya plattan varit? Nån favoritspelning?

– Jag tycker releasespelningen för Torsken på Pustervik (Göteborg) i våras är en av mina bästa någonsin. Mottagandet var galet, det var typ en blandning mellan eufori och trans. Sjukaste jag vart med om. Men jag har fått mycket kärlek från hela landet från folk som relaterar till skivan.

Ditt berättande och observationsförmåga håller även på Torsken hösta klass. Men jag upplever att den har förflyttat sig från barndom, samhälle och familjerelationer till att nu riktas ännu mer direkt inåt istället för att att zooma ut och titta på det utifrån – mot den egna livsstilen, livsvalen och relationerna . Har det varit svårt? 

– Tack! Nej, denna platta var förvånande enkel att göra. Det kändes som att när väl idén för Torsken föddes så kändes allt självklart som tema och låtarna bara föddes en efter en. Jag tycker dock inte själv att jag är mer inåt än tidigare, eller har inte tänkt på det iallafall, men det är en intressant observation.

På albumet känns det som att du gör upp med den dekadenta livsstilen på olika sätt. Hur stökigt turnerar Torsken år 2018

– Haha, det är till och från. Jag är ganska uppstyrd nowadays, men när moden är rätt och alla är där så gillar jag att bete mig mer konsekvenslöst och festa hårt, men alltid med positivitet i grunden. Men jag har börjat att försöka prova nya saker i städerna jag kommit till. T.ex. i Åre åkte jag skidor för första gången, som en riktig blatte.

Du gör också upp med scenens Stockholms-fixering, vad känner du är statusen där just nu? 

– Jag jiddrade lite med hela grejen. Tycker det är lite löjligt hur man har byggt luftslott runt Stockholms-artister som plockat hem grammisar på EP’s som folk har hypat i någon slags masspsykos, och sen försvunnit åren efter till att inte vara relevanta och dö ut. Det är snedvridet och det skapar en ”slit och släng”-mentalitet. Artister och människor blir ”förbrukade”. Det är inte schysst mot artisterna, och det minskar trovärdigheten hos alla på ”maktpositioner” inom musikbranchen.

Årets intressantaste, ärligaste och välarbetade verk inom rap/r&b kommer (enligt mig) från Göteborg och Malmö. Likaså på producent-fronten. Tror du vi kommer se någon skillnad i scenens självbild närmaste tiden?

– Jag tror det är oundvikligt att scenen ändras och formas hela tiden på olika sätt. Man kan inte heller styra vågorna så mycket, det rör sig själv som en större organism. Men jag tycker att t.ex. ärlighet och autenticitet har blir viktigare och viktigare. Det gäller inte bara i musik, utan exempelvis i reklam, i produkter eller hos politiker. Man känner av när något är bogus direkt. T.o.m. ett barn kan känna av det.

Ljudbilden på plattan är överlag lättsammare och innehåller såväl fluffiga kärlekslåtar som klubbigare dancehall-produktioner. Och du har jobbat med artister som Rebecca & Fiona under året. Är den ”poppigare” världen något du vill fortsätta utforska?

– Ja, eller att utforska och vara nyfiken på ny mark (för mig) är alltid något jag vill fortsätta med. Grejen är väl att jag försöker gå ifrån att bara jobba med rappare och hiphop-producenter. Det är ett gammalt recept som gör att man skriver ”en 16” och en repetitiv hook, och det låter oftast som allt annat. Det är roligare, mer lärorikt och utmanande att  jobba med någon som jobbar helt annorlunda än dig själv.

Vad gör du resten av året? 

– Jag tar en paus från spelandet och hoppar in och skriver nytt tror jag. Kanske softa och resa, laga mat, meditera, reflektera. Det funkar inte för mig att stressa för mycket.