Parken
Emmabodafestivalen, 24/7 – 2014

Vad hände med Parken? Var togs han somriga eskapader vägen? Sommaren 2008 samlades randiga tröjor och skrålade med vinflaskan i högsta hugg. Albumet Länge leve Parken plockade fram det bästa ur den svenska popen; allsångsvänliga refränger, texter på svenska och smittsamma melodier. Sen har det varit tyst. Jävligt tyst.

Uppföljaren Framtiden var här gick under de flestas radar. Senaste singeln Double rainbow över Valla torg blev dock årets första vårtecken och en återgång till den fantastiska fyllepop som Pelle Lindroth skapar. I svallvågorna efter Florence Valentin fungerar de här låtarna lika bra som Love Antells kampsånger om en bättre värld. Men albumet Tidigt en maj blev inte heller det den återkomst som så många hoppats på.

På scen sprudlar det dock om Parken, det är inte bara publiken som upplever det här som en revansch efter alla år. Gladast är nog Pelle Lindroth som återigen skapar lite av ett popkaos. Den obligatorisa hippie-dansen, halvnakna hipsters och vajande flaggor bygger upp den här tillställningen till en oas bland alla beats som den poptörstiga publiken ständigt dränks med. Vi kippar andan och återgår till vad man i folkmun kallar popboda.

Men det märks ganska tydligt att han fem år senare lever på den där debuten som knockade allt och alla. Efter tillräckligt många år i glömska känns det både fräscht och efterlängtat att få skråla med i Jag har varit vilsen Lisa. De smittsamma melodierna och den träffsäkra texten tänder en minst sagt vild publik. Det bor en hunger inom oss alla, en hunger som är tillräckligt stor för att knocka oss ännu en gång.