Paul Kalkbrenner

Veteranen Paul Kalkbrenner har länge varit ett namn att räkna med på den internationella technoscenen. Lika känd för sina unika liveframträdanden som sina guldiga skor är Kalkbrenner en av technogenrens klarast lysande stjärnor. Efter sin eminenta porträttering av DJ:n Ickarus i Hannes Stöhrs hyllade film Berlin Calling och efter att ha producerat det lika eminenta soundtracket pekade tyske Kalkbrenners formkurva bara uppåt. I somras fick han Emmabodafestivalen att koka och i helgen är veteranen äntligen tillbaka på svensk mark i och med sitt framträdande på Sónar Festival. Vi ringde till Berlin för ett par frågor.

Var började du spela någonstans?

Det var på en ungdomsklubb i Lichtenberg här i Berlin där jag kommer ifrån. Det var 1992 som jag och en kompis började spela skivor där. De hade öppet varje dag men det var på helgerna alla var där, då var det technofester från sex till midnatt. Så ja, det var så allt började.

Berlin kallas ofta för ett technomecca, var Berlin ett bra ställe för techno då också?

Ja, det var det bästa stället för saker att utvecklas. Berlin var partystaden i Tyskland så det var platsen där allt samlades. Under det tidiga 90-talet var det inte mycket skivor som gjordes här, men skivorna som gjordes i Chicago, Detroit, Sheffield och Ghent spelades och det var bra för utvecklingen.

Vad är den största skillnaden mellan att spela mindre klubbar och stora festivaler och arenor? Du har ju verkligen upplevt båda.

Den största skillnaden är att man faktiskt ser människorna när man spelar på de mindre klubbarna. Det går inte att se människors ansikten på samma sätt på en festival, då blir det mer som en anonym publik. Jag tror faktiskt att jag trivs bättre med att ha stora publiker.

Har du något drömställe du skulle vilja spela på?

Nej, inte längre. Jag spelade på Brandenburger Tor när det var 25 år sedan muren föll, och då spelade jag framför 350 000 människor tror jag. Det var det största jag har gjort och större än så blir det nog aldrig för mig.

Du har också hunnit med att vara skådespelare i den hyllade filmen Berlin Calling, tror du din karriär hade sett annorlunda ut om du inte blev castad till filmen?

Alltså, jag blev inte egentligen castad utan det var mer som ett samarbete med regissören. Han ville göra en film om en musiker, och jag var med och hjälpte honom att få till en autentisk dialog. Sen utvecklades det till att jag skulle spela huvudrollen. Men ja, självklart. Samma helg och månad som filmen kom ut så var den inte så framgångsrik och sågs som ett misslyckande, men sen ändrades ju det. Utan filmen vore det svårare att tänka sig allt jag har gjort, men å andra sidan är det inte filmen i sig som tagit mig dit jag är idag.

Skulle du vilja skådespela igen?

Nja, det är inte riktigt min typ av jobb. Det är hårt arbete sju dagar i veckan, och jag är inte mycket av en morgonmänniska. Skådespelaryrket passar inte mig helt enkelt, och det är därför jag har valt satsa på musiken istället.

Jag har läst att du älskar fotboll, så var var du och vad gjorde du när Götze avgjorde mot Argentina och Tyskland var världsmästare?

Åh, ja. Jag var här men eftersom att finalen var i mitten av juli var det inte möjligt för mig att inte spela på någon av de helgerna. Så jag gjorde tre spelningar, flög hem och såg finalen här. Senare på kvällen åkte jag in till stan och firade. Jag är också ett stort Bayern München-fan och året innan vann de ju på Wembley så det har varit mycket sportrelaterat firande.

Firar du om Bayern vinner Champions League i år igen?

Ja, Champions League-finalen hålls ju i Berlin i år också så jag har redan två biljetter. Om Bayern lyckas kvalificera sig till finalen och vinner så vore det den bästa grejen någonsin. Törs inte ens tänka på det. Som sagt, jag har redan biljetter.

Lyssnar du bara på elektronisk musik eller gillar du andra genrer också?

Jag lyssnar mycket på klassiskt och då framförallt barockt.

Så ingen kontemporär musik?

Nej där får jag nog passa. Igår var jag på Ennio Morricones konsert, du vet han som har gjort musiken till alla westernfilmer?

Ja! Musiken är helt fantastisk.

Yes, och han spelade i alla fall med 160 musiker på över 85 instrument. Det var grymt! Men på moderna band och så får jag nog passa. Jag gillar faktiskt inte så mycket kontemporär musik, det är nog med den musik jag gör själv.

Du spelar på Sónar i Stockholm i helgen, vad kan den svenska publiken förvänta sig?

Ett bra set! Grejen är att det här kommer bli den sista spelningen jag gör med den här produktionen. De här spelningarna gör jag bara för att jag inte kunde komma förra året på grund av min ögonoperation. Det kommer vara en ny ljusshow till sommaren, så det här blir sista gången med den här showen – det är bara att njuta. Jag gillar den svenska publiken, jag spelade ju i Sverige på en festival i somras, men jag kommer inte ihåg namnet.

Emmaboda?

Ja exakt! Jag visste inte ens varför vi spelade där för att det var så litet i jämförelse med mina andra spelningar på den turnén, men det var roligt. Jag har inte spelat på ett par månader nu, så jag ser fram emot att komma till Sverige och spela.