Peace and Love öppnar portarna

I skrivande stund öppnar Peace and Love sina portar för tiotusentals besökare som under fem dagar ska njuta av musik, forumakter, fest och allt det andra som gör en festival. Vi fick oss ett snack med festivalens presschef, Ronny Mattsson, inför årets upplaga av Sveriges största festival.

Hur känns det såhär inför festivalstart, slutsålt och allt?

– Det känns jättebra, nu är vi där. Det vi hade planerat för så länge. Det är fint väder och det strömmar konstant in nya besökare. De verkar glada och då är vi glada. Det är för dem vi gör det här.

Vilken bokning är du själv mest intresserad av i årets program?

– Jag är en gammal festivalräv, så jag har sett det mesta. Jag jobbar ju för fullt så jag får se vad jag hinner, men personligen ser jag fram emot Bob Dylan, självklart, honom måste man ju se. Annars vill jag se Alcoholic Faith Mission, M.I.A., Veronica Maggio, Journey, Ziggy Marley och Kings of Leon. The Strokes var väldigt bra på South By Southwest (SXSW) i Texas när jag såg dem där, så dem vill jag gärna se igen. Eftersom vi också är mer än musik har jag höga förväntningar på Jesse Jackson, som är det tyngsta forumnamnet vi haft någonsin.

Funderar ni på att utöka festivalen inför nästa år?

– Vi är redan den största festivalen i Sverige, och vi har faktiskt redan gjort en utökning, när campingen flyttades från stadskärnan 2009. Självklart finns det begränsningar med att ha en festival i staden, det är ett komplicerat arrangemang och många bitar måste falla på plats. Men att bli större är inte vår drivkraft. Det är att besökarna ska ha det så bra som möjligt, och att vi ska kunna ge dem en så bra upplevelse som möjligt.

Vad tror du framgångsreceptet beror på?

– Att folk är beredda att betala för våra program, både musikmässigt men också andra saker som kretsar kring festivalen. Många kanske märker att vi är mer än en musikfestival. Vi startade det här på nittiotalet, när Borlänge var tungt belastat av kriminalitet, och vår utgångspunkt har alltid varit att förbättra världen. Vi har en identitet, jag tror att många faller för det. I år är det tydligt med bokningarna av Jesse Jackson och Bob Geldof. Det är lite av deras tänk som vi strävar efter. Ett försök att förbättra världen. Vår minifestival i Kuba är ett exempel på det. Jag har också en egen teori, att det idag inte finns några riktigt stora mötesplatser förutom på nätet.  Där är det inte på riktigt, man träffas inte fysiskt. Festivaler kan fungera som den mötesplatsen fast i verkligheten. Det tror jag alla festivaler tjänar på.

Vad säger du om FKP Scorpios planer på att starta upp en jättefestival i Norrköping? Konkurrensmässigt?

– De har ekonomiska muskler och kontakter, helt klart, men det är svårt att säga något i ett så tidigt skede. Framtiden får utvisa vad som händer. För besökarna är det nog bra, i och med att de får flera alternativ. Men vi lägger all fokus på vår egen festival, och får i så fall ta det problemet när det kommer.

Avslutningsvis, det cirkulerar ett rykte om att ni har bokat Iron Maiden som överraskningsakt, det låter lite osannolikt?

– Haha, ja jag hörde det. Nej, vi har inte bokat Iron Maiden. Det är intressant med rykten, vi hör talas om sådana hela tiden, om alla möjliga band. Vi tycker att det är lika kul varje gång, det är roligt att folk spekulerar.

Vi tackar Ronny Mattsson för intervjun och styr kosan mot campingen. Nu kör vi, Peace and Love.