”Perfektionism har fått en ny betydelse”

Bandjo, Strand

Betyg: 8 / 10

En lära i evolutionsteori. Det andas nästan mer Darwinism över Bandjos självbetitlade album än The Knifes opera Tomorrow, In A Year. Vi föds i det psykadeliska trans som befann sig under låtar med en snittlängd betydligt längre än genomsnittets 3 minuter, det är i 5 minuters låtar som gitarrer exploderar och som basen matchar de få, men effektfulla trumslagen. Ett i raden av band med fokus på den instrumentella ljudbilden. Fast ändå inte. Igår bestegs Himalays bergstoppar och vi såg solnedgången över den afrikanska steppen. Fast ändå inte.

Vad som på pappret har beskrivits som två unga rastlösa män, blir ett helt band, för att få varje sekund kring ett dansgolv att sväva rytmiskt. Ett dansgolv som till majoriteten är tomt. Utan människor. Utan rörelse. Det är ett fåtal entusiaster, däribland Christopher Sander, som får höra en postpunkig-stämma med referenser till Ian Curtis och Paul Banks tillsammans med den animerade projektorduken vilken febrilt blandar kotor med savanner.

Fátima skapar den eskalerade känslan inombords som tar vid, det svartnar för ögonen, de visuella bilderna är borta, och det bara sker. Som om det vore helt naturligt. Allt fullkomligt exploderar. Som en vulkan. Men det är långtifrån någon glaciär-pop. Perfektionism har fått en ny betydelse.