Pustervik
Phoebe Bridgers
Way Out West, 9/8 – 2018
Publicerad: 10 augusti 2018 av
Jonathan Bonn
När skynket framför scenen glider undan förvandlas Pusterviks livliga dansgolv till ståplatser på bara ett par sekunder. När Phoebe Bridgers sedan tar första tonerna i Smoke Signals är kontrasten rejäl – ena sekunden är det fest, nästa sekund är det dags för Bridgers intima, känslosvallande emo-folk att fylla lokalen. Publiken känns aningen desorienterad och verkar inte riktigt redo för den plötsliga omställningen, men halvvägs in i öppningsnumret tycks de flesta ha hittat sin plats och dansgolvet har upplösts i en ganska gles, Tuborgdrickande folkmassa.
Placeringen av en del spelningar på årets upplaga av Way Out West har fått undertecknad att höja en del på ögonbrynen. Även om Phoebe Bridgers på Pustervik inte låter som en fullt lika galen idé som, låt oss säga, Nils Frahm i fullt dagsljus på Flamingo klockan 16:30 (?!) så blir spelningen ändå lidande av inramningen. Bridgers gör sitt bästa för att överrösta det konstanta sorlet från baren, men mer lågmälda låtar som Killer och Funeral blir lidande av att stora delar av publiken verkar mer inställda på att spåra ur till Ariel Pink en timme senare än att lyssna på henne.
-
Andra nummer går dock hem betydligt bättre – på Georgia bygger Bridgers och bandet lager på lager av piano, gitarr och iskalla syntslingor som växer och växer i storlek, tills de sist och slutligen överröstar publiken. Bridgers genuint imponerande röst gör sig också påmind, och det är troligen denna stund som är det närmaste hon kommer att lyfta taket på Pustervik just denna kväll. Förra årets finaste vuxenlivs-anthem Scott Street är en höjdpunkt som också känns lite som en sammanfattning av tillvaron för Pusterviks besökare ikväll, och WOW-besökare i allmänhet. “It’s a shower beer, it’s a payment plan”, sjunger Bridgers, och tankarna går direkt till Klarna-sponsrad duschöl i promo-båset. Motion Sickness gör sig också ypperligt i liveversion, och det känns mycket möjligt att bokarna baserade sitt beslut att förlägga Bridgers konsert på Pustervik på att ha hört liveversionerna av just denna låt.
I övrigt känns spelningen väldigt malplacerad – självklart inget som artisten själv kan beskyllas för, men något som ändå skaver och sänker helhetsintrycket. Höjdpunkterna går självklart inte att blunda för, men med en bättre och mer genomtänkt spelplats hade Bridgers Sverigedebut lyfts ytterligare ett par snäpp. Som en up-and-coming artist på stark frammarsch dröjer det troligen inte länge innan Bridgers är aktuell för WOW igen – låt oss bara hoppas att förutsättningarna ser bättre ut nästa gång. Det är hon och hennes låtar värda.