Popaganda – Vad bör du se? del 2.

Ett skepp kommer lastat. Del två i vår miniserie inför Popaganda, och denna gång tillägnar vi det inga mindre än Will Butler och hans följe.

Världens bästa band kommer till Stockholm. Arcade Fire. En presentation av detta indieband känns nästan överflödig vid det här laget. Man har redan erövrat en hel värld, åtminstone poptöntar, popkompisar och popluggar. Kanadas bästa, vackraste och största, ska äntligen spela på en svensk festival. Vi är lika lyriska som ni, och redan nu dreglar vi lite smått när vi ser de svarta bokstäverna som bokstaverar Arcade Fire på Popagandas affischer  vilka finns i varje liten vrå i Stockholm just nu. Det är nästan så att vi gnuggar oss i ögonen, trots att vi vet att det är sant. Men det är faktiskt smått galet. Åtminstone stort på alla sätt och vis.

Men innan vi springer runt och yrar i natten efter Arcade Fires symfonier, gäller det att backa i spegeln. Ställ in 90-tal. Inte Spice Girls och pojkband, popfenomenet Saint Etienne. Deras melodier känns sådär 90-tal vid första ton, och efter sista ackordet tror du nästan att du ser magtröjor och buffalo-kängor runt om dig. Men det handlar inte om ett Manchester-sound eller något britpop-fenomen, vilket annars var en milstolpe under 90-talet. Saint Etienne var finsmakarnas väl där och då, och låtar som Only Love Can Break You Heart förblir smått nostalgiska även nu.

Från tidigt 90-tal vandrar vi mot millenium-skiftet, och Fucking Åmål. En era där stjärnor under ögonen var ett vanligt förekommande och brustna hjärtan räddades av Broder Daniel. Med sneda svarta popluggar lyste man upp mörkret, satte färg på vemodet och skrev historia. Aldrig tidigare har ett band gjort så mycket väsen för sig. Aldrig någonsin har ett band betytt så mycket för så många. Men på fredag kommer vi inte bli överkörda av Broder Daniel. Frontmannen Henrik Berggren ska förtrolla oss med sin akustiska gitarr och den skattkista som låtlistan utgör.

Precis innan kvällens stora stund, Arcade Fire, är det dags för den svenska superduon Serenades, bestående av Markus Krunegård och Adam Olenius. Under 00-talet har de befunnit sig i popens finrum på åtskilda håll, nu gör de det tillsammans, och en sommarsymofni har sällan varit bättre än så. Debutskivan Criminal Heaven släpptes nyligen, och bland favoriterna finns spåret Walking Home. Det är körsbär, och sommar så det sjunger om det.