Portishead
Hultsfredsfestivalen, 14/6-2013

När Portishead går på scenen är de dränkta i blått ljus – en färg som blivit något av ett kännetecken för triphopgruppen. Perfektionisterna från Bristol har sedan bildandet 1991 enbart släppt tre album. Det märks att de inte lämnar något åt slumpen – allt är utfört felfritt och mästerligt. Detta gäller för både deras studioalbum och deras liveshow på Hultsfredsfestivalen.

Det är en tapper skara människor som har kommit för att se Portishead vid Blue Stage. Det är en scen som präglats av lågt ljud under hela festivalen (vilket antagligen beror på en mängd faktorer), men Portisheads ljudbild tränger sig fram genom publikens irrelevanta prat. Publiken matas med psykedeliska visuals varvat med förvrängda kamerabilder på livespelningen, allt i samspel med gruppens taktfasta musik.

De första fem låtarna är bland det bästa under hela festivalen. Gruppen inleder med Silence och dammar tidigt av The Rip. Framförandet och animationerna i bakgrunden känns perfekt skulpterade och genomtänkta – samtidigt som publiken rycks med i rytmiken. Tyvärr verkar både gruppen och publiken tappa energi ju längre spelningen pågår. Det som började som den perfekta spelningen är i slutet inte mer än bra. Självklart levererar gruppen än – låtar som Machine Gun är näst intill magiska, men den initiala energin saknas.

Portishead visar återigen att de är relevanta långt efter triphopens storhetstid. Beth Gibbons röst är fortsatt imponerande och kastas inte bort på något irrelevant mellansnack. Portishead vet vad de gör och levererar även år 2013. Kanske behöver de finslipa sin setlist något för att fördela energin jämnare.

Foto: Magnus Olsson