Postiljonen
Hultsfredsfestivalen, 14/6-2013

Postiljonen utgörs av de två svenskarna Joel Nyström Holm och Daniel Sjörs samt norskan Mia Bøe. Ett nordiskt samarbete där man spelar någon form av elektronisk drömpop. När gruppen går på scenen i Yellow Stage-tältet på Hultsfredsfestivalen 2013 är det med rymdiska Macbook-skydd och ett stort leende på läpparna. Den bitande kylan som dominerat fredagen har helt tagit över tältet när de börjar spela sin ambientliknande rymdpop. Det är nog många i publiken som transporteras till det där som visualiseras på datorskyddet. I en knapp timme blir vi medtagna ut i rymden där vi svävar, planlöst.

Nog är det vackert, men det är inte utan sina irritationsmoment. Det största under den här resan är tyvärr gruppen själv. Visst är det fint att uppskatta sin egen musik, men den drömska känslan förtas lite när en man 4 meter framför en kastar sig fram och tillbaka över mixerbordet likt en ragdoll. Och låtarna som gör sig så bra på skiva smälter i livemiljö liksom in i varandra. Man börjar undra om man någonsin kommer att landa eller om man svävar där ute i den kalla rymden för evigt.

När man avslutar med album-closern Atlantis hittar man ändå någon form av landningsplats. De samplade saxofonerna blåser genom publiken som en energivåg efter att långsamt ha tagit sig igenom gruppens resterande material. Jag gillar verkligen plattan, Skyer, och när jag tänker på den potential gruppens live-akt rimligtvis borde ha vill jag egentligen bara gutturalt vråla. Men. I rymden är det ingen som kan höra mig skrika.