PREMIÄR: Lukas Lind – ”Världen i mitt glas”

Tidigare i år släppte Lukas Lind sin debutsingel Takykardi, en presentation som med sin svepande refräng kombinerade Sommarhjärta-kamraterna Sameblods känsla för sprittande elektroniska melodier och Linds framstående röst, vilken lät som en värdig arvtagare till Jonathan Johansson. Hans uppföljare, Världen i mitt glas, har ett inledande ögonblick som krossar det. Lind kickar igång alltsammans utan vare sig ironiska lager eller omskrivningar: ”Jag vet inte hur jag ska säga det / Allting du gör fascinerar mig / Du spränger min bild om vad livet är / Du skriver med ord som jag aldrig lärt”.

Jag spelar det introt om och om igen. Det låter som en text av Mauro Scocco, inte alls som en nykläckt indieartist, och det gör Världen i mitt glas så praktfull: den har liksom de mest kolossala känslorna ingen fallskärm, den låter som du tänker att du själv antagligen låter när du förklarar din kärlek för någon. Kanske litet töntig, med utnötta överdrifter som ändå passar in, men ofantligt fin. Och arrangemanget pendlar mellan samma emotionella hållplatser. Det är dags att fler upptäcker en hittills löjligt undanskymd Lukas Lind – två låtar in verkar han i princip redo att släppa ett av de nästa stora svenska popalbumen.