Pretty Lights
Emmabodafestivalen, 24/7 – 2014

De senare åren har antalet dubstepakter ökat, både generellt i den elektroniska världen men kanske framförallt på Emmabodas affisch. En akt som också gått ner den gatan är Pretty Lights som har rötterna i hip hop-produktioner, men har beblandat sig i de flesta elektroniska avarterna sedan starten för drygt tio år sedan. Det märks att rutinen finns där, setet är genomtänkt och mixarna är oftast klanderfria. Publikhavet är inte så stort som förväntat, men i den dimman som lagt sig över Skogen spelar det mindre roll. Dimman gör också att ljusshowen tas till en ny nivå, och när lasrarna skär som rakblad i skimret känns det nästan som ljuset hade kunnat stå på egna ben. Den helheten som det bildar tillsammans med ljudet är onekligen imponerande.

Låtvalet består huvudsakligen av olika dubstep- och electroremixer, både hemmasnickrade och andra producenters verk. Lite tradigt blir det i längden, då det som sagt inte går någon brist på drops under Emmabodafestivalen. Öronen blir lite möra, och ibland känner man sig onekligen lite dum i huvudet av allt dunk. Tidvis, som under den egna remixen av Pink Floyds Time, är det dock väldigt dansant och publiken svarar därefter. Det går väl att diskutera huruvida det ens är okej att remixa en grupp så legendarisk som Pink Floyd. Varför man tror sig kunna blåsa nytt liv i en odödlig låt är också en tanke som går igenom huvudet. Originalversionen är en perfekt låt, och det doftar därmed lite hybris kring hela remixen. Där och då spelar det mindre roll, för ser man förbi helgerånet som initiativet är som grund är det faktiskt en godkänd remix. Armar och öl flyger kring varandra i ett härligt dekadent kaos.

Spelningens höjdpunkt är dock tveklöst när Pretty Lights plockar ner tempot ett par steg, och kör musik som liknar de hip hop-produktioner som var aktuella i ett tidigare skede av amerikanens karriär. Det går att dra paralleller till både RJD2 och Emancipator, och det lägre tempot verkar uppskattas. Många vet vad som är påväg att hända: där RJD2 har Ghostwriter har Pretty Lights Finally Moving. Också en stor och betydelsefull låt, men kanske på lite andra grunder. Vi i publiken gungar i takt och Etta James-samplingen förvandlas gräset framför scenen till Emmabodas största karaokebar. Det är onekligen good feeling. Många droppar nu också av, vilket får ses som ett sämre beslut då en snyggt remixad Hot Like Sauce spelas i setets slutskede.