Pulled Apart By Horses: ” Det är lite dyrt dock, för oss fattiga britter”

Med ett nytt album i ryggen och med en Sverige-spelning att se fram emot kan vi med glädjande tillrop förkunna att Pulled Apart By Horses ställt upp på att förklara läget.

Pulled Apart By Horses. Vem kom på det namnet och varför?

Lee – James hade ett självklart förslag innan bandet ens hade skapats. Han är en massiv Bob Geldof-fantast och detta är namnet på en av hans låtar.

Nytt album, ny turné. Hur ter sig den processen i jämförelse med debuten?

Lee – Vi är lite mer organiserade nu, mer professionella vågar jag säga! Jag tycker att det känns som att vi på riktigt har fans nu, som också gör att engagemanget höjs ytterligare, det blir ett annat allvar på det sättet. Men vi har fortfarande väldigt roligt, och det du ser på scenen är precis samma sak som det du såg för två eller tre år sedan.

Jag har noterat en liknande fallenhet för den hårdare sidan av rocken på båda albumen, hur är er åsikt kring skillnaden och likheterna mellan de två? Åt vilket håll har ni utvecklats som ett band under den tiden?

Lee – Rockmusik som standard, är aggressiv. Det är vad rockmusik är. Jag tror att om vi ska jämföra albumen så finns det nog en mer utvecklad rock-sida på den senaste plattan. Det kanske inte låter så trendigt, men att vara trendig är inte alltid så kul.

Jag har också märkt att ni som band är ganska svårdefinierade inom en specifik genre, vad har ni för tankar om det? Var det en medveten plan från början, att fullständigt göra sin egen grej liksom?

Lee – Ja men så är det nog, det är skönt att inte passa in på det sättet som människor förväntar sig, det får oss också att känna att det vi gör är någonting bra.

Hur blev det så? Alltså, hur hamnade ni i den svårdefinierade zon som ni ändå befinner er i?

Lee – Det har nog mycket att göra med att vi alla härstammar från olika bakgrunder, alltså att våra influenser i delar är väldigt olika, vilket också gör att helheten kanske inte passar in så lätt i det förbestämda mönstret. Men det finns givetvis influenser och artister som vi kollektivt avgudar förstås, där Nirvana, Black Sabbath, AC/DC, At The Drive In och Weezer bland annat har spelat en stor roll.

Ni har också en stor fan-skara runt om i världen, trots att ni bara släppt två skivor, hur upplever ni stödet kring er? 

Lee – Vi är mycket lyckliga. Att ha fans i Storbrittanien är helt sjukt stort, och kanske är det ännu större att ha stöd utanför öarna!

Kan detta ha någonting att göra med ert frånvarande medlemskap inom någon specifik genre? Att er icke tillhörighet för samman människor?

Lee – Du kan ha en poäng där. Det verkar som att både rock och metalfansen har en viss fallenhet för oss, så även den mest inbitne indie-människan, och på vissa plan även mainstream-publiken. Jag antar att vår breddade musik också tillför en breddad pool av musikälskare att stjäla från.

Finns det något land eller någon festival-erfarenhet som har överraskat er, negativt eller positivt, i stöd eller organisation? Och hur reagerar människorna i Leeds på er framgång?

Lee – Vi spelade på en festival i Lettland tror jag, och vi hade aldrig varit där förut. Vi var absolut inte medvetna om att någon ens hade hört talas om oss, och 2000 personer dök upp för att se oss. Det var galet.

Jag tror på det hela att människorna i Leeds är positiva till oss. I och för sig tror jag mest att de är glada åt våra framgångar eftersom vi inte har förvandlats till arroganta arslen, haha. Det kommer alltid att finnas människor som pratar skit bakom ryggen dock, sånt är livet tyvärr.

Vi ser verkligen ser fram emot ert besök i Sverige i maj, känslan är att vi kan må bra av en sprakande live show. Och varje gång någon besöker oss pratar de alltid bara om de bra sakerna, så vad är det värsta med Sverige enligt er uppfattning?

Lee – Vackra människor, vackert land, vackert väder. Jag tror Sverige är ok, haha. Det är lite dyrt dock, för oss fattiga britter, men så länge folk köper dricka åt oss så är det väl ok.

Och till sist, finns det något utstakat mål att nå i framtiden? Något som ni verkligen vill vara förknippat med Pulled Apart By Horses?

Lee – Nja, det viktigaste är nog att hela tiden ge ut album man känner är bra. Och givetvis spelningarna. Så länge vi fortsätter att skapa ärlig rock n’roll och lyckas bibehålla den glöd som finns under live-framträdandena så är vi nöjda.

Tack för det Pulled Apart By Horses. Missa inte spelningen på Popadelica i maj!