På uppföljaren till den uppmärksammade hitdebuten Shrines verkar Corin Roddick stundtals ha en personlig uppgörelse med sina midi-instrument. Another Eternity är mer muskulös – ett EDM-stimulerat vidarekliv som sällan håller tillbaka. När journalister frågat honom varför Purity Ring tre år senare släpper en låt som Bodyache (med en hook som lär mångdubbla deras radiofrekvens) har han helt enkelt svarat för att han numera kan. Men vare sig om en självutvecklad Roddick närmar sig trap eller kommersiell pophouse med sina dynamiska produktioner, är sångerskan Megan James både mänskliga och overkliga röst fortfarande märgen.
Hon skriver mindre fysiskt om kärlek på Another Eternity – något ironiskt eftersom de två första spåren döpts till Heartsigh respektive Bodyache – och det beror säkerligen på att hennes språk blivit rikare. Men med ett släpande hjärta, en uppgiven röst och en intensiv ljudbild behövs ändå stark symbolik; i det här fallet en återkommande eld som dyker upp i både Begin Again och Repetition.
På en väldigt grundläggande nivå leker James dessutom med orden på ett annat sätt än tidigare. Nämnda två förstalåtarna har centrum som består av enkla ordlekar: ”Only lonely / Only only” & ”I lied now I’m lying awake”, varav den senare bör göra superstjärnors låtskrivare över hela världen gröna av avund. Många gånger får hon kämpa för luft bland Roddicks beats men i stunder som dessa rider hon ovanpå och förstärker känslan av en mer konventionell popskiva. Bilden av den unga duon i Annedalskyrkan för tre år sedan flagnar, större festivalscener projiceras.
Stillness in Woe är istället ett exempel på när Purity Ring hamnar fel. Låten domineras av James förhäxande sinnesstämning – ”I’ll be drying out your flaws”, sjunger hon inledningsvis och beskriver ett förhållande som inte går att rädda. Sen driver den vaggande visan över i en oduglig autotunerefräng där man bara väntar på att Yung Lean ska dyka upp och veva med sitt importerade mineralvatten och hackiga flow. Det verkar vilja öka den paranoida stämningen i låten men faller platt som experiment.
Ja, Another Eternity är överdrivet välproducerad men saknar åtminstone inte kontraster. Jämför bara de fyra första spåren med Stranger Than Earth, Dust Hymn och Flood on the Floor som alla tre låter som grejer Skrillex skulle kunna droppa i ett DJ-set.
Kort sagt: samtiden har sprungit ifatt Purity Rings framtidsvisioner men med James känsla för intimitet verkar de kunna göra utmärkt dramatik av 10-talet också.