Queens of the Stone Age
Cirkus, 28/6-2013

Att Queens of the Stone Age spelar på Cirkus är något som egentligen inte skulle hända. Bandet bokades som ett av de större namnen till Peace & Love-festivalen, men efter att festivalen som bekant tvingades ställa in bokades Cirkus-spelningen in med lite över en veckas marginal – trots det var det ett slutsålt Cirkus som mötte Josh Homme och hans Queens of the Stone Age.

I maj i år släppte Queens of the Stone Age sin senaste skiva …Like Clockwork, deras första på sex år, och bandet öppnar med skivans utmärkta öppningsspår Keep Your Eyes Peeled. Bandet går ut hårt och levererar snabbt You Think I Ain’t Worth a Dollar, but I Feel Like a Millionaire och No One Knows från Songs for the Deaf, bandets kanske största skiva, innan det är dags för första singeln från …Like Clockwork; My God Is the Sun. Lite överraskande är det My God Is the Sun som når ut bäst till publiken och får fart på de främre raderna på ståplats.

Queens of the Stone Age har varit aktiva i över femton år nu, hunnit med att släppa sex skivor och de har utvecklat ett väldigt distinkt sound. Bandet har en imponerande diskografi att plocka ifrån och …Like Clockwork-materialet håller tillräckligt hög klass för att mäta sig med deras tidigare släpp. Trots att bandet spelar sju spår av …Like Clockworks tio har spelningen ändå en greatest hits-känsla över sig när Queens of the Stone Age bjuder på spår som No One Knows, First It Giveth, I Think I Lost My Headache, Sick, Sick Sick och Go With the Flow. Dock saknas de båda klassikerna Feel Good Hit of the Summer och Make It With Chu som i vanliga fall ingår i bandets setlist.

Queens of the Stone Age är ett rutinerat och imponerande liveband som vet precis vad de gör på scen. Matchat med stämningsfulla visuals är bandets liveframträdande precis vad en arenarockspelning bör vara, och skulle passa utmärkt både på en mindre klubb eller på en festivalscen. Tyvärr får bandet den här kvällen kämpa mot ett dåligt, ibland rent uselt, ljud som främst drabbar Josh Hommes sång. Det lite ljusare och lugnare materialet från …Like Clockwork klarar sig bäst men mycket av det äldre och tyngre materialet grötas ihop totalt av ljudteknikern.

Det bristfälliga ljudet tillsammans med en något avslagen publik där endast de främre raderna av ståplats känns riktigt vakna – kanske beror det på den relativt höga medelåldern, kanske på grund av bristen på ölförsäljning inne i konsertlokalen – innebär att Queens of the Stone Age får kämpa i motvind genom hela konserten. Det är inte förrän bandet avklarat sitt första encore – och efter ett ”Stand up or get out” från Josh Homme – som publiken vaknar till liv ordentligt till A Song for the Dead och hela Cirkus lyfter. Man önskar mest bara att publiken (och ljudteknikern) varit på samma nivå som bandet under kvällen och inte bara under avslutningen – för det är en riktigt imponerande avslutning och resten av spelning hade antagligen varit på samma nivå under bättre förutsättningar.