Real Estate
Way Out West, 9/8 – 2014

Scenario 1: Real Estate i solen. Speltid 15.00 på området. De allra största entusiasterna står längst fram, medan de flesta sitter ner i gräset med sina kompisar och låter gruppen tonsätta ett bakishäng på festivalområdet.

Scenario 2: Real Estate spelar 01.15 på en fullpackad klubb på festivalens sista dag. Några sitter på golvet och sover medan några desperata själar längst fram försöker krama ur det allra sista ur festivalen.

Det är scenario två som faktiskt händer.

Det är synd att Real Estate ska axla att runda av hela Pusterviks Stay Out West-schema. De är liksom inte gjorda för att bära upp en festivaltrött klubbpublik – i alla fall blir det smärtsamt tydligt när alternativet (en spelning mitt på dagen) faktiskt har existerat på ett planeringsbord.

Men visst. Det är fyra extremt kompetenta musiker på scenen – och de får verkligen tid att glänsa med sina två senaste albums ofta komplexa gitarrslingor. Men det är väl ungefär där som underhållningen slutar – låtarna är så perfekt utförda att man lika gärna hade kunna spela deras senaste skiva hemma. Mellansnacket jag minns är en anmärkning om hur fin månen är och det sedvanliga om att staden de spelar i är fin. Inte ett uns av spelglädje syns på scenen.

Men vad fan. Att stå och spexa på scenen eller bjuda på en show som går till historien är inte Real Estate. Det är inte de. Därför är valet att placera dem på en klubb som en av de avslutande akterna något förbryllande. Real Estate gör vad de kan bäst – spela sin musik – men ibland så räcker det inte.