Det var 2015 och en svensk rappare i paketeringen av tre EP:s lapade upp både publik och kritikerkår i brygga. Sedan dess har hans sporadiska släpp teasat oss till bristningsgränsen. Förra årets starka dubbelsinglar Olika / Allting samt Yeah Right / Tillgångar xoxo gav ytterligare smakprov på vad som komma skulle och när Mwuana nu äntligen släpper sitt debutalbum är det väl värt väntan.
2017 har börjat starkt. Först med singelsläppet Även om, som gästas av Göteborgs mest hjärtskärande debutant Skander. Tätt efter kom 16 låtar långa och ljuva mixtapet MW GO!, där spår som Gjorde jag fel och Min nya bekräftar att det som Mwuana gör ihop med producentduon Collén och Chords skapar en speciell plats på den svenska hiphop- och R&B-scenen som aldrig tidigare fyllts. Tillsammans visar de hur genialisk svensk rap kan låta och Triller är en mästerlig uppvisning inom genren.
Det är kontrasterna i Robin Nyströms artisteri som särskiljer honom i ett stundtals homogent hiphoplandskap. Det mjuka möter det hårda, det lekfulla möter det djupa och hans röst går från lenaste sammet till att i nästa stund spotta ut verserna. Samma dualitet gäller för textraderna – från ”här finns pussy så det räcker till for days / nu dom säger ja / förut sa dom alltid nej” till lite mer ömsinta ”min tid är gratis mot att få vara nära dig” i Drakeiga nertempolåten Jag bryr mig. Som lyssnare förblir du inte en fluga på väggen i hans berättelse – du blir en del av berättelsen, av varenda känsla och motstridighet som han känt, från att detta album började formas till att det slutfördes.
De lekfulla texterna möter ett komplicerat och framför allt modigt sound som ingen annan före honom kört fullt ut. Kanske är det i just genreöverskridandet som storheten ligger. Inspirationen från jazz, soul och reggae blandas med suverän rap och en röst som aldrig låtit bättre. Tidigare har Robin berättat om känslokasten mellan att tvivla på sig själv och i nästa stund sätta sig högst upp på en piedestal och veta att ”ingen gör det jag gör”. Den ambivalensen genomsyrar Triller och låter oss följa med på en känslotripp som känns äkta, och kanske är det tack vare den som han tillåter sin musik att skrida över annars fasta ramar för hur hiphop bör låta.
Mwuana räds inte det kommersiella och det har blivit en av hans styrkor, just för att det samtidigt är lika delar äkta, genomtänkt och proffsigt. Det är så här han alltid velat låta. Det är en lyckad hybrid med ett självförtroende som är få förunnat, ett självförtroende som förvisso bottnar i en stark självkritik, men resultatet blir därefter – fantastiskt. Självklara klubbhits, som redan släppta Se dig, varvas med downtempo, drömlika R&B-spår som Jag bryr mig, och råslipade Abidaz-liknande Juice och Djur. Allt finns där – lite som när More Life definierades som en playlist – det finns något för alla. Mwuana och Drake möts, förutom i röstläge, i sin orädsla inför just det kommersiella. Bevisligen är det ett gyllene recept, inte raketforskning, bara lysande. Som han själv säger det: ”Jag gillar att vara han som kommer på en trend, han som figure out the next wave”. Detta är i så fall början – Triller är the next wave, för vår samtids hiphop och för framtidens.