Revansch för aporna

Arctic Monkeys, Roskilde

Betyg: 8/10

Suck It and See blev Arctic Monkeys viktigaste platta. En revansch. Likaså blev gårdagens spelning en lika stor revansch för mig personligen. Setlisten speglade mer de band jag så länge älskat. En viktig detalj i det är självklart den nyligen släppta fjärde plattan. Trots att jag saknade Reckless Serenade en regndränkt dag i Juli så har aporna i och med det nya albumet en hel rad låtar som efter diverse bearbetning kan bli riktiga youtube-klassiker. The Hellcat Spangled Shalalala är en sådan låt. Don’t Sit Down Cause I’ve Moved Your Chair är en annan. Låtarna sprudlar av finess I all sin enkelhet, och gör Alex Turner och hans gäng häftigare än någonsin. Kanske inte så häftiga att Matthew Helders kan lira trummor i träningsshorts. Men nästan.

Visserligen är den ungefär långa spelningen på 75 minuter lite småseg emellanåt. Det är den. Men när tidigare nämnda Turner drar av inledningen på When The Sun Goes Down, för att sedan stanna upp och ta god tid på sig för att ta av sig jackan innan låten fortsätter och mynnar ut i kvällens bästa låt blir allt som det ska igen. Jag hoppas innerligt att det är någonting vi som publik kan vänja oss vid.

Annars måste jag sluta mig till skaran som skulle rösta fram Mardy Bum alla dagar i veckan. Vilken fantastisk låt det är, och vilka fantastiska framträdanden som gjorts till den låten. Men det finns också någonting härligt envist med britterna som bidrar till att det faktiskt inte gör någonting att den inte finns med i setlisten. Man kan ju inte få allt här i världen.

Foto: Magnus Olsson