De senaste åren har min fascination för storstäder ökat. Det oöverskådliga och kontrasten som det resulterar i; samtidigt som människor har alla verktyg i världen att forma sin egen identitet blir deras alienation gentemot varandra större. På samma gång, kanske för att ha en fot kvar i det småskaliga, har mitt behov av att lyssna på musik som gjorts och färgats av förorter och mindre samhällen ökat. Sovande villaområden där du aldrig möter en bil om du går ut efter midnatt. Youth Lagoon och Khonnor är två artister vars debutalbum det senaste decenniet tillskrivits den svårförklarade egenskapen – att ha tonsatt den isolerande men nästan alltid bitterljuva känslan av att befinna sig på en plats du inte riktigt kommer överens med. Verklighetsbeskrivning snarare än -flykt.
Sam Ray stannade och verkar vara en av de människor som lever lite utanför tidsaxeln. Han vandrar mellan sina vänners hus på nätterna, åker mot ingenstans på tomma vägar med sin bil och framstår som en sömnlös Donnie Darko-figur i sitt sökande efter magi i det triviala. På en fest strax efter att Ray tagit examen blev hans bästa vän uppringd och tillfrågad om han ville ta syra. ”Kör du runt bilen när jag trippar?” frågade Ricky. Sam sa ja, skrev en löjligt svårtolkad lapp till sin mamma – ”Ricky eat acid” – och åkte långt iväg, hamnade uppe på en hög kulle och såg solen gå upp på andra sidan glaset. Den här ungdomliga rastlösheten, oviljan att rätta in sig i vardagen och förmågan att se saker mer intensivt präglar Ricky Eat Acids album Three Love Songs. Om du någonsin tyckt att det fästs för mycket vikt vid omgivningar när musik beskrivs har du fått något att bita i.
Ray har inga texter att stödja sig mot så han tar i så mycket han kan i titlarna. Det har han gjort i hela sin karriär, men den Orchid Tapes-utgivna fullängdaren – som han själv beskrivit som sin ordentliga debut – är mer sammanhängande. Från Driving Alone Past Roadwork At Night via In Rural Virginia; Watching Glowing Lights Crawl from the Dark till Outside Your House; the Lights Went Out and There Was Nothing ligger musikens huvudfokus på mörkret och dess motståndare. Ett helljus som slås på eller en gatulampa som går sönder. Metaforiska titlar som på den flytande Three Love Songs blir mycket mer drabbande än om Ray hade pekat större och skrivit lyssnaren på näsan med liv och död. En låt om när hans katt blev överkörd får helt enkelt namnet Big Man’s Last Trip Outside.
Med Ableton, Garageband, några kassettspelare, billiga keyboards och en hel del samplingsbidrag (stråkar, sång och andra element som vridits till oigenkännlighet) från vänner har Ray i sitt rum skapat en slående organisk skiva. Den börjar i disig drone som verkar vevas igång med en speldosa. Taget ur sin kontext ganska svårforcerat till en början men som helhet är Three Love Songs en strukturell triumf. Mittenspåret Inside Your House; it Will Swallow Us Toos brusiga pianotangenter låter ur led, haltande, men är alstrets dittills mest melodiösa ögonblick och glider sedan över i höjdpunkten It Will Draw Me Over to it Like It Always Does. Dess fängslande röstsamples och markant ökade rytm gör det plötsligt möjligt för Ray att inkludera ett pumpande, upphackat r&b-spår, In My Dreams We’re Almost Touching (fyra minuter tidigare en helt orimlig hållplats). Three Love Songs andra hälft är en ren känslodefiliering och når sitt kulmen i spöklika I Can Hear the Heart Breaking as One.
I en intervju med Interview Magazine berättar Sam Ray att han med största säkerhet kommer titta tillbaka på den här skivan om tio år och skaka på huvudet. Det gäller nog de flesta av oss. Jag kommer ogilla den här texten, någon kommer avsky sättet den skrev sina Facebook-statusar på och en tredje kommer ifrågasätta sitt dåvarande val av partner. Saker gulnar med tiden och Three Love Songs är likt sitt omslag bara en polaroidbild av en punkt i Rays liv. Men människor kommer alltid att ligga vakna klockan 04:00, stirra i taket och med jämna mellanrum kasta blickar mot fönstret. Vänta på att ett äventyr ska knacka på. Three Love Songs hinner vara både väntan på det – och att befinna sig mitt i det. Om det så bara handlar om att se den du tycker om på en upplyst gångväg utanför huset, och du går ut, dit.