Rivigt och högt med doft av hockeyhall
Warning: Undefined array key 1 in /customers/b/3/5/festivalrykten.se/httpd.www/wp-content/themes/svk-festivalrykten/single.php on line 65

Jack White

Hovet, Stockholm

Betyg: 7/10

Ska jag vara riktigt uppriktig så minns jag inte ens när decibelnivån nådde dessa höjder på svensk mark senast. Efter alla turer med Socialstyrelsen verkar det som att artister och arrangörer pekar finger åt myndigheterna. Och det känns lite befriade. Musiken får andas och leva ut sin rätt. Vilket märks direkt i inledande Sixten Saltines. Dess sylvassa partier skulle kunna få glas att spricka. Jag proklamerar inte hörselskador eller skyhöga decibelnivåer. Men man upplever musik med fler sinnen än hörseln. Extra märkbart blir det då om ljudnivån sinar.

Och ikväll är det Jack White och hans band The Peacocks som får basen att vibrera i våra hjärtan. Stundtals i takt med våra hjärtslag. Ryktet säger att Jack White har både en kvinnlig och manlig besättning, men jag är beredd att tvivla. Det är tredje gången den här sommaren som Seven Nation Army ska ta sig tillbaka från fotbollsarenor till scenen för egen del, och även denna gång är det ett furiöst och energiskt hamrande från hans kvinnliga musiker. Kanske är det en tillfällighet. Oavsett, dessa brudar rockar till och med röven av självaste White.

Med den hyllade debuten Blunderbuss i bagaget bygger han upp en show som tar oss igenom hela hans reportear. Från mer obskyra sidor av The White Stripes till folkligare dängor som The Raconteurs klassiker Steady As She Goes. I ett baby-blått sken packas den om; en rivigare kostym med betydligt mer energi exploderar inför en lyrisk publik. Men annars är det sällan vi ens skymtar publikens liv. Trots briljans av en skicklig profil. Jag slås också av den här mannens variation. Det är sällan turnerande artister ens byter ut sin setlist, men Jack White gör. Han har kastat om setlisten rejält, inte bara sedan London och Roskilde, även från spelningen i Köpenhamn dagen innan.

Trots dess snygga förpackning blir det aldrig samma fyrverkeri som den där kvällen i London. Ett grötigt och okontrollerat mittparti inför en stillastående publik tar udden av en annars sprakande rockshow. Men han besitter trots allt ett av  världens säkraste ess i sin rockärm. Det krävs bara några få ackord från Seven Nation Army innan allsången bryter ut. Och det doftar lite hockeyhall. Det går det inte att förneka.

Foto: Magnus Olsson